Det är egentligen rätt konstigt. Jag är inte på väg på bloggpriset 2011, men det är inte det som är konstigt. Jag trodde att jag var på väg, men så förstod jag hur få dagar jag har kvar, hur många sidor jag ska skriva och ge till handledaren innan jul, innan semester, innan resa. Alltså ingen gala för mig. Det konstiga är att jag varken är besviken, ledsen eller berörd på nått sätt. Jag är mest
autopilot. Skriva, skriva.
Så pass att jag knappt läser bloggar. Istället jobbar jag vardag och helg och använder fritiden till att sova och hänga med vänner. Det är faktiskt ganska skönt, förmodligen för att jag vet att det är tillfälligt.
Det här blogginlägget innehåller 132 ord, men de räknas inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar