Under påsken hade jag ännu inte katter. Påsken var antagligen en av de senaste gånger jag var ut på min balkong. Jag fick påskliljor som jag ställde ut på balkongen i en skål.
Sen kom katterna.
Knut har varit extremt olycklig över att bli utestängd från vardagsrummet och jag har inte haft hjärta att ha balkongdörren öppen, vardagsrumsdörren stängd och lyssna på hans gnäll och krafs. Så där har påskliljorna stått i ur och skur, över sommaren, över hösten, in i december. De har för längesen vissnat ner och skålen översvämmats med vatten. Idag var jag ut på balkongen. Knut har äntligen slutat gråtgnygnälla genast jag stänger dörren. Han ligger lugnt på andra sidan dörren, sticker in ena tassen under dörren och ligger där tills jag öppnar. Kan äntligen utan dåligt samvete använda balkongen.
Idag städade jag balkongen. Hittade det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar