Sista dagen år 2010 skrev jag ett blogginlägg om mina förhoppningar och planer för år 2011.
Jag hoppades att det skulle bli ett bra år, bättre år, med mindre sjukdomar och att alla nära släktingar fick leva. Det blev ett bra år, men ett år då en släkting blev sjuk och inte fick leva.
Jag trodde att jag skulle skriva en del. Jag skrev mer än någonsin tidigare. Jag skrev till och med ett teaterpjäsmanus som jag skickade in till en teater, en regissör och en teaterorganisation i oktober. Jag fick ett nej, en inbokad träff med dramaturg i januari för feedback, och av en hörde jag ingenting. Jag skrev också annat. Jag började på LittSkap och gick dessutom på arbis skrivkurs och andra skrivkurser. Jag kände mig tidvis usel för att jag inte skrev, tidvis riktigt usel och tidvis skrev jag som aldrig förr.
Jag hoppades att jag skulle skriva så många avhandlingsord att jag kunde skicka den till förhandsgranskning, men det gick inte riktigt som planerat också om det gick framåt. Jag kände mig inte tvungen att tacka ja till allt och jag skrev inte heller fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, precis som planerat alltså (också om det var nära ögat genast i början av året). Jag skrev också att jag bara ville åka på en konferens, och det gjorde jag också. Jag åkte till Sundsvall på konferensen Challenging Gender. Normalization and Beyond. Det var bra. Dessutom åkte jag med flickforskare till Bergmansgårdarna på Fårö. Det var mäktigt.
Jag skrev också att jag skulle vara glad. Det höll. Jag var glad och till och med gladare är normalt, vilket berodde främst på att jag höll en annan sak jag lovat mig själv: höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag planerade en resa till Italien och en resa till Australien. Jag åkte till Italien med brorsan. Också om det såg dåligt ut med Australienresan, men tjoho: jag åker imorgon. IMORGON!
Jag skulle gå på konserter. Det gjorde jag. Jag såg von Hertzen Brothers i Hangö (mer av en slump och på grund av att jag blev ditkidnappad av kompisar, men i alla fall), System of a Down i Milano, Rush i Helsingfors, Band of Horses i Stockholm och First Aid Kit i Stockholm. Väldigt få konserter för att vara jag.
Jag skrev också att jag skulle gå på bio fler gånger än året innan. Det gjorde jag också. Tre gånger gick jag på bio + ett biobesök hemma hos Ingmar Bergman. Jag skrev att jag vill se fler bra filmer än okej filmer. Det gick inte så bra. Utan att räkna känns det som om det blev tvärtom.
Jag siktade på att gå oftare på museum. Det blev inte riktigt så. Jag gick bara fem gånger. Jag siktade också på att läsa mer böcker jag har i bokhyllan innan jag köpte nya. Det fungerade till en början, då jag knappt läste. Sedan tog jag igen med att (i mina mått mätt) tokshoppa böcker. Jag skulle läsa två finska böcker. Jag läste noll.
Jag skulle tänka vänligare tankar och gnälla mindre. Det gick relativt bra.
Jag skulle gå på gym och träna mage/rygg. Det gjorde jag några gånger på våren. Men jag gick på zumba, jag spelade pingis och jag spelade tennis en (1) gång.
Jag skulle ha minst en fest. Jag hade en fest. Jag skulle inte flytta. Jag flyttade inte. Hemmet skulle vara snyggt och välstädat. Välstädat, not so much, efter att katterna och katthåren flyttade in, också om jag blev tvungen att dammsuga oftare. Jag planerade göra vardagsrumslampan och lyckas. Jag gjorde den. Misslyckades. Igen. Jag skulle äta mer riktigt mat än lunchsmörgåsar. Det gick varierande.
Det var det året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar