1 december 2008

dit, dit, hit, ditåt, men snart hemma

Det är mycket usch just nu. Det är hej förvirring, hej trötthet, hej stresssymptom som gör nätter sömnlösa, hej sömnlöshet helt enkelt. Hej kroppen som bara vill ligga på soffan samtidigt som det nervöst spritter i den så att jag inte kan koppla av.

Efter program på program efter resa på resa hade jag tänkt ta ett par dagar ledigt då jag skulle packa upp, låta alla nya intryck sjunka in. Istället ser det ut som om ett par dagar borde förlängas till många fler. Vänta ut kombinationen obehag, obeslutsamhet och eld och lågor.

För jag är eld och lågor. Jag rider liksom vidare på den hyperaktivitet resorna genererat. Så jag skriver jobbansökning till drömjobbet jag i misstag hittade efter att jag läst en veckas gammal tidning samtidigt som jag försökte koppla av i bastun (en avkoppling som bara höll i sig en kort stund). Jag leker med tanken att flytta till en stad i ett land jag egentligen vill bo i. Det är inte där det här drömjobbet är, men möjlighet till annat drömjobb finns ju där också. Jag skriver vidare på pjäsen som tidigare kändes färdigskriven. Jag gör anteckningar över hur jag skall skriva min avhandling. Jag försöker motarbeta impulsiviteten. Funderar om det är farligt att imorgon säga upp mitt hyreskontrakt. Funderar om det är fel mot mig själv att taktikera med att träna flera timmar om dagen för att återfå någon form av balans. Övertalar mig själv att det är bättre att trötta ut mig fullkomligt än att ligga irriterad stilla i de närmsta dygnen.

Och samtidigt vet jag. Eller jag tror. Det är alltid så här när jag flugit tio gånger inom tre månader. I takt med att jag börjar svära mer, i takt med att jag blir elakare i pikar och kommentarer, i takt med att jag slukar mat och efteråt sitter som en zombie är jag kanske inte helt logisk i framtidsplanerna.

Äsch. Usch. Jag vet inte. Känsloväxlingarna har varit så stora senaste vecka. Mest har jag varit upprymd. Att jag sedan inte orkar vara upprymd i all evighet ger mig dåligt samvete. Dåligt samvete får mig att fundera var jag gör fel. Felsökningar får mig att hitta fel. Fel finns både just nu och flera år tillbaka. Fel innebär bortkastade år på olika sätt. Bortkastade år ger ångerskänsla. Ångerskänsla är inte bra blandning till upprymdhet.

Jag borde kanske helt enkelt lära mig att inte boka in tusen resor inom en korttidsperiod.
Men det är ju så roligt.

4 kommentarer:

Jessica sa...

Det är ju så roligt ja, även om man ofta skulle behöva en semester efter semestern... :P

Imorgon Köpenhamn alltså, och sedan borde jag väl börja säga adjö åt Göteborg, men egentligen funderar jag redan på när och hur många gånger jag har möjlighet att komma tillbaka... Ack denna splittring...

Anonym sa...

Mycket usch med adjö. Jag tror att det tog en månad tills jag gjorde ett återbesök i Uppsala. Men efter det har det inte blivit av. Längtan att åka tillbaka börjar komma allt oftare. Helt plötsligt minns jag knappt något negativt med att dela ett egnahemshus med människor man inte känner så bra.

Jag skulle åka tillbaka till Åbo idag. Istället sov jag bort både natt och dag på någon annans soffa. Kanske jag återfår kraft till sista resetappen imorgon.

Och som sagt: Njut av Köpenhamn. Det är en underbar stad!

Yvonne sa...

Intressant! (Men tror du egentligen att det finns något sådant som bortkastade år? I stället kan de väl ha sina fördelar, på olika sätt?)

när det börjar sa...

Vissa dagar känns det som om "de bortkastade åren" gjorde att jag är just där jag är just nu. De flesta dagar tycker jag om platsen och känslan. Så jag kan samtidigt hålla med dig, de hade sina fördelar.