2 december 2008

så nära men så långt borta

Jag skulle vara hemma nu. Men ibland kan den sista resesträckan bli för mycket. Eller så är problemet att nio dagar av reseväskeliv är för mycket. Kroppen orkar inte röra sig. Varken kroppen eller hjärnan går på övervarv längre. Så jag har sovit på någon annans soffa genom nästan hela dagen. Jag har sovit genom teveljud i samma rum. Personer har kommit och gått, suttit på soffan bredvid och pratat. Jag har sovit.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vila ut dig du och återkom med pigga ben!

när det börjar sa...

Såja. Nu är jag pigg igen. Och uttråkad. Och uppackad. Och undrar om jag verkligen måste vänta enda tills mars för nästa resa.