decemberskörd

Jag är rätt nöjd med decemberskörden. Inget som direkt kan klassificeras som crap har slunkit med. Lite klen är skörden visserligen, men kan förklaras med att jag sträcktittat på Prison Break och Californication.

Grace is Gone hade jag inga som helst förhoppningar om. Jag hade egentligen inte ens någon aning om vad den skulle handla om innan jag såg den. Visade sig att den lätt kom med i månadens top tre. Kanske för att jag tyckte att huvudpersonerna var sympatiska på rätt sätt. Kanske för att jag kände igen mig i syskonens relation. Kanske för att filmen var snygg och hade en måttlig takt. Lars and the Real Girl blev jag rekommenderad och den hade redan tidigare funnits med på min to-see-lista. Gillade den. Vill se den flera gånger, eller i alla fall en gång till. Också den hör till top tre för december. Den tredje filmen som finns på min top tre för december är Surveillance. Jag misstänker till och med att den är månadens vinnare. Den var genialt. Den var snygg. Den var humor. Den var långsam. Filmen klassas på imdb.com som horror, thriller, drama och crime, samtidigt som jag skrattade till perfekta oneliners så att jag hade ont i magmusklerna.

Genast efter att jag sett Burn After Reading tyckte jag att den var usel. Jag var helt enkelt besviken. Tills det gick någon dag och jag fortfarande småskrattade när jag tänkte på en scen från filmen. Tills det gått två dagar och jag kom att tänka på en annan scen. Och tredje dagen gillade jag filmen helt plötsligt. Jag tror helt enkelt att jag måste ge den en andra chans. Det samma gäller egentligen med In the Valley of Elah och Hunger. Halvt besviken först, tills jag insåg att jag flera dagar efter filmen tänkte på dem. Och då tänkte jag inte på dem för att de var dåliga. Nej, de var definitivt värda att se. Och kanske särskilt Hunger.

Felon var en av årets filmer jag inte hört något om, tills jag av en slump såg den. Blev betagen, tappade andan av spänning och faktiskt fällde en liten tår (något som händer kanske en gång på tre år när det gäller filmer). Tropic Thunder hade alla förutsättningar. Den hade storyn. Den hade skådespelarna. Men av någon orsak blev jag lite besviken. Det kändes helt enkelt som om regissören inte utnyttjat allt potential filmen hade. Bottennappet för december var Georgia Rule. Lindsey Lohan, drama, romantik. Say no more.

Och fortfarande finns det några dagar att klämma in några filmer på.