hemma

Jag sitter ensam i köket när brorsan kommer gående från vardagsrummet.

"Eiks niin", frågar han.
"Jå", svarar jag.
"Lalalalaaa...", sjunger han (med melodin av Beethovens femte symfoni).

Han ställer sig vid köksbordet.

"Någå nya byxor sku vara kiva. Int som farmare.", säger han.
"Du vet. Nog snyggare, men som jag kan ha till vardags.", fortsätter han.
"De får nog vara snygga-snygga", tillägger han efter en liten paus.
"Så riktigt snygga", frågar jag.
"Jå", svarar han och fortsätter "Men int årsfestsnygga. Ja eller så länge jag kan gå med dom snyggt till vardags så."
"Jag vet hurdana du menar", säger jag.

Så var julen slut. Eller i alla fall nästan. På ett ungefär. För nu ska vi ännu åka på mellandagsrean till Helsingfors. Jag och brorsan.

"Nå, har du koll på secondhandbutikerna i Hesa", frågar han senare.
"Lite, men jag kan kolla lite till på nätet", svarar jag.

Efter en stund kommer han tillbaka till köket.

"Nå", frågar han.
"Äh, jag orkar inte göra det i alla fall", svarar jag.
"Du kan väl göra det", fortsätter jag.
"Int blir det någå om int du kollar", svarar han.
"Int då", svarar jag och han går tillbaka till vardagsrummet.

Efter tre minuter kommer han tillbaka till köket.

"Hur är det med secondhandbutikerna", frågar han igen.
"Men inte orka jag ju kolla", svarar jag irriterat.
"Jaja, men jag måste ju fråga igen utifallatt", svarar han.
"Man vet ju aldrig liksom", fortsätter han.

Det är så det fungerar här. Det är aldrig tyst. Det är det jag gillar. Någon säger alltid något. Oberoende om man har något att säga eller inte. Och om man inte har något att säga kan man i alla fall slänga fram en fråga på måfå. Eller allmänna konstateranden. Eller sjunga en trudelutt. Det sjungs mycket i min familj.

"Eller ska vi fara till Stockholm imorgon", frågar han plötsligt.
"Jaaa", säger jag ivrigt.
"Ja men ja", säger jag med lite mera eftertryck.
"Men jag måste tillbaka tills söndagkväll", säger han.
"Då går det ju int", svarar jag besviket.
"Flyg", säger han frågande.
"Ja, jag har ju i och för sig sparat gratisresor med FrequentFlyerkortet", säger jag fundersamt.
"Men kanske jag sku spara dem tills vi kan stanna längre än några timmar", fortsätter jag snabbt.
"Hesa då", svarar han och trummar på stolens ryggstöd för att bekräfta beslutet.
"Jepp", svarar jag.

Förutom att det sjungs mycket i min familj händer det också att snabba och spontana beslut görs. Det gillar jag också.