9 december 2008

sånt jag funderat på idag

Det finns strider man ska ta och det finns strider man skall undvika. Dessutom finns det andra personers bråk man skall blanda sig i och bråk man helst inte ska engagera sig i. Det här är bråk jag följt som åskådare, haft åsikter om, men undvikit att engagera mig i. Tills jag idag inte kan hålla mig från att skriva ett inlägg.

Vad handlar det om? Det handlar om brevbloggarnas blogg. Det handlar om svar de fått på sina blogginlägg om andra bloggare. Det handlar bland annat om sådana här svar, sådana här svar och sådana här svar. Det handlar om mobbning eller inte mobbning. Det handlar om gränser på olika sätt. Det handlar om rätten att referera. Det handlar om rätten att kommentera. Det handlar om rätten att analysera. Det handlar om definitionen av en blogg.

Jag refererar, kommenterar och analyserar själv bloggar dagarna i enda. Visserligen inte i min egen blogg, men i texter som någon gång skall publiceras eller redan publicerats i tidskrifter eller böcker. Av en del har jag bett om lov eftersom jag upplever att det handlar om ytterst känsliga ämnen, en del har jag inte bett om lov av. Är jag en hemsk människa för att jag analyserar någon annans blogginlägg? Gör det mig per automatik till en mobbare? Var går gränsen? Jag ser det som om att det ofta handlar om nyanser i språket, användandet av ironi eller avsaknad av ironi. Text är svårt överlag tycker jag. Ironi är också svårt. Den här veckan skall jag kommentera och ge positiv kritik till några skönlitterära texter, detta i textform. Det är människorna bakom de skrivna texterna som ska läsa mina kommentarer och förstå dem på samma sätt som jag vill förmedla dem. Å andra sidan förväntar de sig kommentarer. Men samtidigt tar olika människor fasta på olika delar i en text, ord kan få olika innebörder. det är knpeigt helt enkelt.

Mitt syfte är egentligen inte att bedömma om det är fråga om mobbning eller. Det jag främst reagerar på är att det finns personer som inte inser att de har en läsarpublik och att de inte kan styra den. Är det verkligen okej att säga att man inte vill bli refererad eller analyserad? Det handlar ju trots allt om en blogg. En blogg som inte är lösenordsskyddad. Kunde de som jag refererar till meddela mig att de vill att jag ska stryka i min text? Kunde man dra paralleller till författare som meddelar forskare att de inte vill bli forskade om? Blir det annorlunda för att det är en blogg?

Så var går gränserna?

2 kommentarer:

tapZa sa...

Detdär med mobbning är en knepig sak eftersom det aldrig riktigt kan dras några entydiga gränser. Det finns vissa klara fall, men i dom flesta fallen så är det inte så enkelt.

Jag har som barn både blivit utpekad som mobbare och mobbad, men aldrig sett det själv på det viset. Det handlar delvis om något subjektivt, men samtidigt också om vad som objektivt kan ses som rätt och fel.

Om man blir mobbare bara för att någon utpekar en för att vara en sådan så har vi bara ett enda kaos.

när det börjar sa...

Knepigt är det hur man än vänder på det, jo.