jag såg ut över hela Åbo

Jag har varit förväntansfull, nervös, uppspelt, skamsen, besviken, förbannad och förlåtande. Gissar att rädslan också kommer snart, så jag motarbetade den lite genom att köpa fler hoppbiljetter.

Det här vädret är inte klokt. Först är det blåsigt, molnigt, regnigt, sedan finns klarblåhimmel och endast klarblå himmel. Fick bråttom att packa väskan med hopphandskarna och hoppdagboken, byta kläder och iväg mot flygplatsen.

Blev mitt andra hopp idag. Men det första hoppet jag inte fick godkänt. Uthoppet var inte enligt någon av konstens regel. Skämdes ögonen ur mig när jag senare såg det på band. Kunde ha varit farligt även om jag vet precis vad jag skall göra om jag fastnar med en fot i snören. Blir att öva uthopp och ge ett uthoppsprov till hoppmästaren innan jag får hoppa igen. Samtidigt som jag blev besviken på mig själv, så är det väl bara att konstatera att de hade rätt: det är väldigt få (om ens någon) som får hopp efter hopp godkännt. Jag var inte den första. Det är inte slut här.

Förmodligen kommer rädslan inför nästa hopp snart. Men före det skall jag sova en djup nattsömn. Kommer att ha träningvärk imorgon.