5 augusti 2008

släktfel

Jag tycker inte om att bo ensam. Det är trist. Det är ensamt.

I morgon får jag besök. Han stannar i fem dagar. Mot slutet av veckan är jag säkert glad att han åker. Mina 30 kvadratmeter (inklusive balkong) är knappast gjorda för två personer. Han ringde nyss och berättade att han har packat en hel väska enbart för sina skor. Vi är släkt. Och det märks.

Vi kommer att ha jätteroligt. Jag får vara med och välja nya sandaler till honom.

När han åkte utomlands för ett halvår köpte jag en t-skjorta till honom där det stod "Please handle with care". Jag kände att det var min storesysterlige plikt.

4 kommentarer:

Patrik sa...

Du får ju mig att höras som nån annan shoeaholic!

Hmm, vilken hatt ska jag sätta på huvudet å vilka ska ja sätta i väskan?!

när det börjar sa...

Eh? Så du menar att skogalen är ett bättre uttryck?

Ids int låtsas. Du har redan samtliga hattar nerpackade i en egen väska.

I know you too well...

KiM sa...

Så tyckte jag oxå om min familjs besök; Trevligt då kom... samt for hem! :) Hmm... ovanligt att män gillar skor, men alla är vi ju inte lika, o tur e det! ;)

när det börjar sa...

Jo, tur är det.