Det är rätt intressant egentligen. När man som mest tror att de närmsta dagarna blir halvtråkiga och onödiga får man roliga planer. Utan att egentligen anstränger sig. Omväxlande planer. Och genast blir man på gott humör, hoppa jämfota och klappa i händerna humör. Mina käkar har träningsvärk efter gårdagskvällens skratt.
Lite ångrar jag samtidigt. Att jag igår skickade iväg de ord jag skickade. Kunde ha valt andra, ord som verkade mindre sårade, argsinta. Jag är inte argsint, inte sårad. Ibland måste man bara fråga frågor som är svåra av orsaker jag själv inte ens vet. Det blir så konstiga formuleringar, man hör inte röstläge i lästa ord. Svårtolkade. Svåra när man inte ens vet om mottagaren har ett svar. När samtalsundvikande kanske inte var ett undvikande. Det blir så konstigt då. Så krystat i fortsättningen för alla inblandade. Sånt är onödigt. Eller så blir det tyst, knäpptyst och verkligen undvikande. Kanske man kunde låtsas att jag aldrig lade näsan i blöt. Vilket alternativ som är bättre vet jag inte. Men att aldrig mera säga "hej kompis, hur går det" är väl värsta alternativet, med tanke på att det startade med min våta näsa som visade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar