det materiella jaget

För någon månad sedan doktorerade Uppsala-etnologen Erik Ottoson på avhandlingen "Söka sitt. Om möten mellan människor och föremål." Erik skriver: "En dag i butikerna består till stor del av att söka efter sådant som väcker intresse. Kanske är sökandet efter saker ett särskilt sätt att förhålla sig möjligheterna i det materiella?" Hans studie rör sig genom olika platser där människor letar efter någonting. I Kista Galleri, gatorna i London, loppmarknaderna och containrarna.

Jag läser och nickar igenkännande.

Förutom att jag saknade vänner och bekanta när jag befann mig i Uppsala, saknade jag mina föremål, mina prylar, mina souvernirer från resor. De där små sakerna som betyder något för mig. När jag åkte iväg funderade jag om jag borde ta med mig en liten sak men struntade i det. Vilken liten grej skulle jag sakna under två månader borta, frågade jag mig själv och kom inte på en enda.

Min lägenhet är prylfylld. Massa små figurer, minnen, fynd. Det är de som gör att det känns som hemma. Det är de som gör att det känns som om jag bor här. Jag tycker om att söka. När det gäller loppmarknader skriver Erik bland annat: "Loppmarknaden motsvarar vissa förväntningar på ett bättre sät än andra shoppingmiljöer. Eftersom utbudet är så oordnat och öppet och blandar föremål av olika kategorier och åldrar, finns möjligheten att man hittar en sak som är exakt den rätta."

"Jag har många loppissaker", tänkte jag skriva, hejdade mig, tittade mig runt och insåg att de gegntligen inte är så många. Men de är destu kärare. Kläder har jag, väskor har jag, men egentligen inte så många prylar. Det bästa fyndet är en knallröd BOC soda syphon från 60- eller 70-talet. Varför den är bäst vet jag inte. Jag använder den inte. Den är bara fin. Just nu letar jag efter den perfekta tekoppen, den perfekta brickan, det perfekta kakfatet, de perfekta plåtburkarna för löste från loppmarknad. Att jag redan sökt i långt över ett år, säger kanske en del.

Något annat jag gör sporadiskt är roskisdykning. Man vet aldrig var man hittar det där underbara, speciella, rätta. Min allra bästa fynd kom överaskat och oplanerat i början av sommaren. Den fungerar inte i digitider, men den är fin. Den är jag. På jobbets utfärd stod vi vid kajen för att vänta på förbindelsebåten. Bredvid stod några roskisar och bredvid skräp som skulle hämtas. Slutade med att jag släpade med mig hem en teve. Den ingår i min lilla installation på paradplats i lägenheten. Har ritat in en liten gubbe som jag kan byta ut. Planerar att göra en liten stad i teven. Ibland står teven på och myrornas krig visas.

"Det materiella överflödet som är en förutsättning för sökandet bland det överblivna, är inte bara ett överflöd av saker, utan också av tänkbara positioner i förhållande till tingen. För någon är en sak värdefull, för någon annan är den likgiltig eller ent av till besvär. Spänningen mellan skräp och nyttigheter sätter saker i rörelse. Saker flyter omkring och strandar här och där.", skriver Erik.

Här har någons överblivna och besvärligt digiboxuttagsfattiga teve strandat.