Känns som om jag inte riktigt sett så mycket filmer den senaste tiden. Så är kanske inte fallet i alla fall. Jag läser mindre än jag brukar. Jag följer inte med någon annan serie just nu än nyaste säsongen av Hell's Kitchen i amerikansk realtid. Jag somnar till en film de flesta nätterna. Jag har åkt en hel massa tåg med datorn den senaste tiden. Det finns ingen teve på landet. Jaja. Följande har jag nyligen sett:
Senast såg jag The Kite Runner. Boken står i bokhyllan oläst. Fin, hemsk. Bra. Riktigt bra.
Into the Wild var utomordentlig. Hade dragit mig en tid för att se filmen. Varför vet jag inte. Kanske för att jag läst ploten. Trodde inte att jag skulle orka med berättelsen. Visade sig att manuset var i min smak. Räddade filmen tillsammans med det visuellt vackra. När jag väl såg den fastnade den kvar och allt kändes rätt. Måste få tag på boken.
No Country for Old Men hade jag hört både bra och dåligt om. Jag thör till dom som tycker att den var bra. Kom på mig själv med att glömma andas. Påminde mig om att jag vill se Fargo på nytt.
Jag råkade vara på precis rätt humör när jag såg The Darjeeling Limited. Jag tror nämligen att man måste vara på ett speciellt humör. Så där tålmodigt avslappnad. Kan tänka mig att se den flera gånger.
My Blueberry Nights var jag skeptiskt till. Skeptisk tills jag såg den. Jag gillar inte romantiska filmer. Jag menar "Bedragna Elisabeth snubblar in på ett fik en sen natt i New York. Fikets ägare Jeremy tröstar henne innan hon drar iväg till periferin i USA. På sin odyssé möter hon trasiga människor som hjälper henne att omfamna lyckan runt hörnet." Blablabla liksom. Men dialogen, färgerna, tempoväxlingarna och kameravinklingarna gjorde att jag övervans. Kanske romantik inte är så dåligt i alla fall, inte om det görs på rätt sätt.
Sex and the City vet jag inte vad jag skall säga om. Den var bra. Den var okej. Och här ska kanske erkännas att jag knappt sett så många avsnitt av serien. Kunde vara en film jag av tjurskallighet bojkottar (som Titanic), nu blev det inte så. Nu drack jag skumpa, såg filmer på bio och drack lite mer skumpa.
Juno var feelgood. Var vad jag behövde just då. Gjorde mig glad, skrattade, fnissade till dialogen. Samtidigt tror jag knappast att jag ser den fler gånger.
The Royal Tenenbaums har jag länge tänkt se. Jag hade liksom missat den 2001 när den kom. Sen skjöt jag upp, sparade den tills jag behövde se något i den här stilen. När jag väl såg den blev jag besviken. Kanske jag var på fel humör. Kanske jag var för trött.
The Happening. Jaha. Skräckfilm, men ändå inte skräckfilm. Thriller, men ändå inte thriller. Den där krypande stämningen som borde ha infunnit sig, infann sig inte ens.
Margot at the Wedding är också en Jack Black film. En annorlunda Jack Black film. Väldigt annorlunda. Nicole Kidman film är det också. En film som jag trodde att jag skulle älska, medan jag såg den insåg jag att jag avskydde den, för att några dagar senare inse att jag nog älskade den i alla fall. Nu vill jag se den en gång till. Har en känsla av att jag missade något. Måste se den en gång till och då passa på att njuta av den.
När jag äntligen såg Be Kind Rewind kändes det som om jag väntat i evigheter. Jag gillar Jack Black. Jag gillade filmens idé. Jag vet inte vad som hände. Kanske jag helt enkelt inte var på humör. Kanske filmen helt enkelt inte var så bra.
Funny Games US är också en sån där film som ska vara skrämmande thrilleraktig. Jag satt mest och jäspade, väntade på att den skulle ta slut. En recensent har skrivit: "Faktum är att det är en av få filmer kapabel att frammana en fysisk reaktion av illamående hos åskådaren". Jag tor att det är något fel på mig.
Broken English var ingen höjdare. Eller ja, den var en blandning av drama och romantik. Vet inte ens vad som fick mig att se den, men nu är det gjort.
Iron Man. Håhåjaja. Jag hade ingen som helst aningen om vad den handlade om, vilken genre den representerade. Jag visste vem som var skådespelare och jag visste att den skulle vara någon form av blockbuster. Började verkade som ett drama tills den plötsligt blev en Marvel-film. Inte överdrivet bra Marvel-film.
Unaccompanied Minors var total dravel som jag somnade till. Vaknade, somnade igen och insåg att jag aldrig kommer att orka se den. Jag vill inte ens försöka se den.
Hallam Foe råkade jag se av en slump. Det regnade. Jag satt i en husvagn. En helt okej film, men också en film som jag gång på gång liksom glömmer att jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar