jobbdag: äckel, kräkas, fansfitta, spy, fetto, ful, tjockis, missfoster, flodhäst, kropp, äs, kcal, träna, jagvilldö, skärahandlederna, helvete, orka, smal, mat, miffo, dagenskaloriintag:435, våg, hetsäta.
Jag beskrev inte vad jag känner för mitt jobb. Faktum är att jag är mer motiverad än någonsin att jobba, skriva, analysera. Det är intressant på ett halvvrickat sätt. Det jobbiga är att läsa dessa ord gång på gång på gång och de tar aldrig slut. Läsa "jag ska ta livet av mig. farväl"-blogginlägg och sedan flera dagars paus tills ett livstecken. Läsa hur de ljuger för sina vänner, föräldrar, psykologer. Det är tungt. Det är levande människor. Människor som publicerar foton på sina uppskurna handleder, ordet fet inristad i låret. Och jag försöker vara professionell, men inte tappa min mänsklighet, försöker lämna jobbet på jobbet när jag går hem. Vill inte bli avtrubbad. Vill bli färdig. Vill hoppas att jag gör någon nytta.
2 kommentarer:
Jag känner igen engagemanget och de känslor det säkert väcker i dig. Det är givande och lärorikt. Mitt råd är dock att se till att ha tillräckligt med tid så du hinner smälta intrycken. Att skynda, stressa och bryta ner sig själv samtidigt som man ska hantera sånt är ingen bra mix, tro mig. Lycka till!
Pratade för en tid sedan med några forskare inom datateknik och skogsvård. "Jag kan inte tänka mig att forska om något som inte direkt handlar om människor", sa jag då. Nu tänker jag att jag nog vissa dagar kunde ta paus och undersöka mossans spridning eller liknande. Men så länge jag har magkänslan för och kontrollen att distansera mig kommer jag att fortsätta. Det är för intressant och givande för att jag ska sluta.
Skicka en kommentar