Det är tungt att tänka hela dagen. Men det är tyngst att hålla sig från att känna. Det är bara text. Text som gör mig väldigt trött. Somnar tidigt, sov två timmar efter jobbet. Sover och påminner mig själv om att avsikten inte är att rädda liv. Inte direkt i alla fall. Jag tittar på texten. Det är det som är mitt jobb. Att läsa, tolka, analysera. Det är inte fler jobbtimmar än tidigare, egentligen är det färre jobbtimmar för att jag bättre ska orka.
Det var min tur att presentera på forskarseminariet idag. Första gången jag visade texterna jag analyserar. Jag har pratat om dem tidigare, men det är inte samma sak som att själv läsa dem. Och som slutfråga fick jag den personliga frågan. Jag hade då redan stigit upp från stolen, jag andades ut och jag minns mina händer mot ryggstödet med det gröna tyget. Placerade hela min tyngd på händerna och erkände att jobbmomentet är väldigt psykiskt tungt just nu.
Imorgon får jag mina provsvar från laboratoriet. Det är lättare att hantera något konkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar