som baksmälla men annorlunda

Jag kan inte riktigt beskriva känslan.

Jag bar/släpade efter mig 45kg bagage och svor för att jag inte fick tag på en taxi en lördagsmorgon i Uppsala. Svor för att jag är så envis. Svor för att jag är för mycket kan-själv. Promenaden till bussen som normalt tar knappt en halv timme tog knappt en och en halv timme. Det sög. Rejält. Och jag visste att nu ligger mina nycklar kvar i rummet. Nu vaknar snart de andra och ser att jag flyttat ut. Nu kommer jag högst antagligen aldrig att sitta i köket igen.

Jag minns inte bussresan till Stockholm. Det jag minns är att det var fullsatt. Att tre personer fick sitta på bussgolvet. Att solen gassade. Jag minns att jag tittade ut genom bussfönstret vid Cityterminalen och tyckte att taxichauffören längst fram i kön såg snäll ut och att jag genast "rusade" fram med mina 45 extra kilon.

I taxin kunde jag inte sluta le stort när taxichauffören skrattande frågade om jag skulle flytta eller hade guldtackorna med mig och jag svarade att japp, jag ska flytta hem.

Man vill inte minnas en färjresa mellan Stockholm och Helsingfors. Den är längre än en resa mellan Stockholm och Mariehamn, längre än en resa mellan Stockholm och Åbo. Svårt att sova. Oroliga drömmar om ohandlad snus, bröllop, gamla bekanta, Facebook och packning.

Lättnaden att se nära och kära i Helsingfors. Tomheten i bilfärden. Mundiarré på bredaste dialekt hela dagen. Förträngde akut Uppsalalängtan med att prata, klappa häst, äta, stå på bryggan. Ont i magen. Tungt att andas. Vill tillbaka. Inte färdig.

Sedan tillbaka i min lägenhet, i min stad, bland mina saker. Som om jag egentligen aldrig varit borta. Trist.

Tidsmässigt tog det längre att planera och låta min kommande vistelse mogna i huvudet än att utföra själva vistelsen. Jag känner mig snuvad på konfekten. Vart ska jag nu åka? Om inte tillbaka?

Jag har en plan på en ny hobby. Skall räkna pengar den här veckan. Sedan är det bara att börja hoppa? Jag längtade för två somrar sedan då jag flög luftballong över Åbo. Jag längtade ännu mer när jag ifjol hoppade 110 meters benji.

Jag är lite excited igen. Jag behöver vara excited för att stå ut.