i mina kvarter

and the party continuous

Same place. Different time. Different people. Nu är det svensk efterfest i vardagsrummet. Låter som om de släpade hem krogens trubadur med gitarr och hittade en flerstämmig manskör på vägen.

Hittills har jag bland annat fått äran att lyssna på Green Day's Basketcase, Britney Spear's Hit Me Baby One More Time, Vi gräver guld i USA och Oasis' Wonderwall. Och Gläns över sjö och strand är tydligen en old time favourite för dem med tanke på deras ljudnivå just då. Men vem kan nu egentligen motstå en riktig hederlig julsång i april klockan tre på natten?

Oh please

Helvete. Helvete. Jag är trött. Helvete. Det går inte att sova. Någon har spytt i vår toalett. Will Smith sjunger "Welcome to Miami". Det väller in människor. Det här är något slag av rekord. De byter till "I'm a Scatman" och alla vrålar med. Hur många gånger orkar jag stänga dörren till vardagsrummet innan jag ställer mig i dörröppningen och skriker rakt ut istället. Om jag bor i kollektiv flera gånger vill jag välja vem jag bor med. I have evolved till snor- och jävligtnäravrålaraktutstadiet. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag hallucinerar. This is just plain ridiculous.

It's done

Det var mycket svårare än jag trodde. Om sexton dagar åker jag härifrån. "Det är bäst att inte boka hemresan" har jag tänkt. "Man vet ju aldrig vad som händer när jag väl är här." Idag bokade jag den. Hemresan. Båtarna hade endast lediga sviter till Åbo. Några flyg flyger inte på lördagar tydligen. Blir den älskade färjan till Helsingfors istället. "Men det blir ju helt perfekt", ropade pappa i telefon och var beredd att sätta sig i bilen genast för att möta mig.

Jag vill inte åka härifrån. Inte ännu. Äh, jag vet inte vad jag vill. Jag vill hem till min egen lägenhet. Hem till människor jag känner sen länge. Sen vill jag tillbaka. Som jag sa igår "Jag vill bo här men resa till Finland minst en gång i månaden". Det vill jag. Jag vill höra finska. Jag vill prata finska. Att dela hus med en hel massa språk gör mig yr. Jag hör turkiska som norska, franska som svenska. Det är tröttande.

Idag har jag både hemlängtan till Finland och hemlängtan till Sverige innan jag ens åkt. Dessutom har jag stegring, muskelvärk och ont i halsen. Blä.

idag är det bara kropp

Det kändes som en utomkroppslig upplevelse - att idag prata om kropp.

Även om jag inte alltid håller mig till mitt pratmanus, brukar jag i alla fall hålla mig till underrubrikerna, strukturen, huvuddragen. De fungerar som stöd om jag tappar bort mig. Jag kan välja att långsamt läsa rakt av om jag blir nervös.

Idag gick jag in, placerade manuset framför mig och började prata. Om någon nu frågade mig vad jag sa skulle jag inte ha en aning. Jag blev ivrig och började prata snabbare. Det kändes som om jag själv inte var beredd på vad som kom ur min mun innan jag själv hörde mig säga det högt. Det bara blev så. De började egentligen när jag fick en fråga mitt i pratet. När jag svarade gled jag in i ett stickspår, gjorde kopplingar och analyser som jag tidigare inte gjort, spann vidare.

Så var tiden slut, jag andades igen och en diskussion började. Jag har inte varit med om att få så många kommentarer, frågor, uppmuntranden tidigare. Kanske det alltid är så här i Sverige? Och från att tidigare ha tvekat och funderat över var jag kan tänkas jobba när jag är klar med mitt forskningsprojekt, fick jag konkreta tips utan att fråga dem. Det ser ut som om marknaden för och efterfrågan på det jag sysslar med är så mycket större i Sverige. Och då tvivlar jag på att det endast är på grund av språket.

Nu är jag trött i kroppen. Trött i huvudet. Halvligger i sängen och tittar på teve-serien jPod (som inte är det bästa jag sett, men helt okej, riktigt rolig ibland. Läst alla andra böcker av Douglas Coupland förutom just jPod som står i min "bokhylla" oläst här i Uppsala). Om någon timme skall jag iväg till gymmet. Är det kroppstema så är det.

mitt liv här när det händer där

Det borde vara förbjudet att skicka inbjudningar till roliga fester i Finland när jag befinner mig i Sverige. Två inbjudningar mottagna idag, samtidigt som jag försöker förtränga att det ordnas bloggbastu i Vasa och århundradets 30-årsfest i Åbo på fredag. Det gick så långt att jag nyss kollade hur mycket det kostar att resa till en helkväll i Åbo. Över 200€ med båt + bussresor. I think I'll have to pass.

på jobbet igen

Det var det där med rapar. Han rapar inte lika mycket idag. Eller rapade. För plötsligt blev det tyst och jag sneglade en och en halv meter till höger om mig. Han sover. Han sitter vid vårt långa skrivbord och sover. Jaja, det är ju visserligen så att man tar siesta i Spanien. Och han är ju faktiskt spanjor. Tyst och lugnt är det i alla fall.

ute regnar det

"Vi ser framemot onsdagens program", sa de i mun på varandra vid eftermiddagsfikat. "Ja, jag hoppas det blir intressanta diskussioner efter min föreläsning", svarade jag och undrade vad man egentligen skall svara på sånt när man nyligen kommit gående till jobbet med långsamma steg och mera hemlängtan än vanligt.

Det är alltid så. Jag har besök. Det är roligt. Besöket åker hem. Jag har mindre roligt. Så väntar jag ivrigt på nästa besök av nästa människa och står ut. Står ut genom att skriva så att fingrarna blöder (bara nästan överdrivet), tokträna muskler och flåset samt toktitta på film efter film tills jag somnar. Och nu? Nu har jag inga besök inprickade, snarare har jag namn överstrukna i kalendern för att båtar inte åker över, för att människor inte fått ledigt från jobbet. Sånt.

Jag har svårt att se framemot onsdagens program. Även om jag får stå framför människor och prata utan att bli avbruten. Även om jag redan idag hörde rykten i korriodoren om min spännande text de senare skall diskutera.

Och mitt i mina tankar (betyder det här att jag kommer att träna varje dag för att få tiden att gå på kvällarna, betyder det att jag kommer att jobba oberoende av veckodag, skall jag iaf försöka styra upp en tortillafest i huset och hoppas att husinvånarna drar med sig en hel massa spännande människor, betyder det att dagens höjdpunkt kommer att bli morgonens gemensamma frukost med husinvånarna, veckans höjdpunkt då?) är jag faktiskt också lite ledsen över att jag har mindre än tre veckor kvar här. Jag trivs ju här egentligen.

Idag ösregnar det. Jag sitter fortfarande på jobbet (utan paraply, regnkläder eller huva). Helvetes jävla skit.

film

Jag har tittat på film. Precis som vanligt alltså.


Jag har nyligen sett:

Ett hål i mitt hjärta var Lukas Moodysson som gått ett steg vidare från Lilja 4-ever. Jag mådde illa. Det här är helt enkelt inte en film du skall älska men det betyder inte att den är usel. Snarare långt ifrån usel. En av de få filmer jag sett den senaste tiden som fastnade kvar.

Fröken Sverige tyckte jag om. Den var må-bra, lite tänk-efter och det fanns några riktigt bra replikväxlingar. Och så råkar huvudpersonen Moa ha ett såntdär hem jag också vill ha.

Garden State var också riktigt bra. Ibland snygg, ibland rolig, ibland sorglig, ibland guldkorniga repliker.

Harsh Times var bara suverän. Intensiv och jag behöver se den flera gånger.

Underbara älskade kändes väldigt svensk. Visst den var snygg, visst den var trevlig och gjorde ont på samma gång, men jag orkade knappt se den till slut. Jag hade kanske hoppats på något mera, något större, något snabbare, kanske jag bara var på fel humör.

Hata Göteborg kan helt enkelt ses flera gånger, men inte för många gånger. Ska prova på en andra gång så småningom.

Sandor Slash Ida är en ungdomsfilm. En svensk ungdomsfilm, som var väldigt nära gränsen till dålig. Och jag vill inte säga att jag är för gammal för den. En bra ungdomsfilm ska vara bra i alla åldrar.

The Chumscrubber är en såndär riktigt bra mörk komedi som jag inte fattar varför jag varken sett eller ens hört talas om innan jag råkade se den. Finns numera på min "se-igen-lista".

I kö står bland annat:
Du Levande, Du och jag, Pusher, I shot Andy Warhol, Fyra Nyanser av Brunt, Linas kvällsbok, Juno, Into the Wild, Bad Education, Criminal Lovers, Tjenare Kungen, The Royal Tennenbaums, Run Fat Boy Run, The Darjeeling Limited, La Vie En Rose och A Short Film about Killing.

kill hollywood me

dagens

Lotta säger att hon helst äter frukost i tystnad. Vi äter frukost och Lotta pratar nonstop. Vi går på museer. Vi shoppar. Lotta börjar bli grinig. Vi går hem för att äta lunch. Lotta är lite trött, lite dåsig, men mindre grinig.

"Jaaaaaa! Vi kan ju gå på pub före vi går till det beställda bordet på Tapas-restaurangen", säger Lotta med stirrig blick och är inte alls grinig längre.

Igår hade the French guys preparty hemma hos oss. Då var Lotta en gammal moraltant. Jag har kommit över studietiden helt enkelt och gillar inte alls att folk kommer hem fulla med halva Uppsala i släptåg mitt i natten. Preparty var kanske fel ord.

Nu iväg före sällskapet blir grinig för att Lotta sitter vid datorn.

tack

Äntligen kan jag få mitt liv tillbaka (eller efter att jag tagit en lång het dusch och sovit många långa timmar). Texten är inskickad. Tillfälligt sluttänkt. Och jag är yr, alldeles yr och trött, fysiskt och psykiskt.

Igår skulle jag ta en liten tupplur för att sedan igen tömma mig på text. Det gick inte så bra. Jag sov sju timmar och vaknade mitt i natten. Såg en film och sov sedan ytterligare sju timmar. Idag har inte värktabletterna hjälpt mot spänningshuvudvärk, inte heller den timmeslånga promenad jag unnade mig för att lösa tillbaka kvällens konsertbiljett efter Lycke Li:s annulering på grund av sjukdom.

Och egentligen tar skrivande inte slut. Men efter idag behöver jag inte skriva mig fördärva inför en deadline (eller inte tills nästa deadline i alla fall).

perspektiv vid kaffepaus

Igår var det tisdag. Idag är det onsdag. Imorgon får jag mitt liv tillbaka förhoppningsvis.

när man jobbar intensivt dagarna i enda har man inte så mycket liv att blogga om

Jag skriver vidare. Har hela dagen analyserat Thinspiration som används av personer med ätstörningar. Sedan gick jag hem för att tillreda en hamburgare med extra mycket fet majonäs och nu ska jag äta en chokladplatta. Om jag går till Friskis och Svettis ikväll är det för att jag vill bada bastu (och för att jag glömde ta med handduken när jag var där igår, vilket störde mig helt otroligt mycket under hela träningspasset).

i arbetsrummet

Här sitter jag och försöker skriva ett avhandlingskapitel om andras problematiska förhållanden till kroppslighet medan min rumskamrat bara rapar, rapar och rapar, andas tungt samt smackar.

hem ljuva hem

Det är härligt att komma hem och det är härligt att komma hem. Jag har tydligen lätt för att känna mig som hemma.

Igår beklagade jag mig över att det inte finns ordentlig jogurth hemma i affärerna (och tänkte på affärerna i Sverige). Imorse sa jag att det kommer att vara skönt att få komma hem. Sedan steg jag av flygplanet i Arlanda och när jag närmade mig den sista rondellen kände jag att jag var hemma, trots att jag startade min resa från Finland.

Det var skönt att stiga av bussen i Helsingfors i torsdags. Gå längs gator jag gått otaliga gånger. Jag blev glad av att höra finska, av att se bilar gasa extra när de närmade sig ett övergångsställe, av att se människor som inte alla hade smala byxben upprullade eller svarta tights med en för kort tunika eller gråmelerade kollegebyxor med muddar och högklackade stövletter till, jag blev glad av att se tuulipukun och vinglande gubbar med plastkassar.

Idag var det skönt att stiga av flyget på Arlanda. Jag blev glad av att höra svenska överallt, glad när bilar stannade för att låta mig gå över även om de skulle ha hunnit och jag blev glad av att äta middag i köket med skåningen och tysken som sällskap.

Gladast är jag ändå för att jag nu har förnyat salmiaklager i Uppsala (och för att jag fick träffa kompisar, familjen och äta riktig jogurth). Och riktigt lite hemlängtan har jag oberoende av var jag befinner mig.

reklampaus & ett jävla tjat om pigghet

Om jag skulle vara i Åbo skulle jag vara här. Och om jag inte gått på något annat skulle jag i alla fall ha gått hit på lördag klockan 21. Men nu är jag inte i Åbo och inte imorgon heller (har bland annat glömt att ta med min hemnyckel).

Tjat: Jag är pigg. Klockan sju (svensktid) åt jag frukost (och såg pigg ut). Så småningom ska jag stå framför människor (och prata på ett piggt och inspirerande sätt). Igår kväll drack jag fler än en öl. Det var ett bra ställe att drick öl på och med bra sällskap dessutom. I natt sov jag knappt eftersom jag hela tiden vaknade orolig över att jag försovit mig (sånt gör en på piggt humör).

jubileum

Jag sitter i ett hotellrum i centrala Helsingfors och firar att jag bott en månad i Uppsala. Det känns bättre än vanligt med hotelliv. Jag uppskattar de rena golvytorna, den egna teven, möblerna, den egna toaletten och duschen, parkettgolvet, gardinerna, den egentligen horribla tavlan och fåtöljen.

You Are Not My Boyfriend

stars

Igår såg jag Andy Warhol. Han var nog bra den där Andy, men ändå inte riktigt så bra som jag hoppats. Jag hade hoppats på mind-blowing. Jag vet inte riktigt varför jag trodde att utställningen skulle vara mind-blowing. Helt intressant var den, med inte för mycket Marilyn Monroe och konservburkar, men med en hel massa videon (som jag iofs inte hade sinnesro att titta på). Nöjd är jag i alla fall och ceasarsalladen och cidern var goda efteråt.

Att sitta i Cityterminalen för att vänta på min buss hem börjar kännas ganska bekant och jag har insett att de senare bussarna alltid är osynkroniserade med min stadsbuss till ytterdörren. Så det blev en promenad även om jag tänkt vara lat.

I kväll blir det Jam All Star 2008. "En magnifik helkväll med ett hopkok av våra finaste favoriter! Vi presenterar stolt komikerstjärnskottet Sissela Benn, humorhjälten Mattias Fransson, hyllade poeten och spoken word-artisten Johannes Anyuru, dansaren Kristiina Viiala och rosade sångerskan Britta Persson med Per Nordmark på trummor i vårens upplaga av Jam All Stars!", lovar de på hemsidan. Och jag ser framemot dem alla, även om jag till en början bokade biljett på grund av Britta Persson.

Och nu ska jag jobba.