Det kanske bästa möjliga hände när jag steg på bussen i kväll för att åka tillbaka hem från Helsingfors: min telefon slocknade. Inget internet, ingen mejl, ingen facebook, inget instagram, inga podcastavsnitt.
Där satt jag, två fyndade böcker, mitt manus, en skrivbok och några pennor. Började läsa det ena fyndet: Magnetmemoarerna av Ralf Andtbacka. Så bra som jag hoppades. Och ännu bättre.
Och plötsligt kunde jag inte hålla mig längre. Tog fram mitt manus skrev en tvårading som nytt slut till manuset, en som var som gamla slutet (på sätt och vis), men med annan (bättre!(?)) röst och mindre ursäktande och skriva-läsaren-på-näsan-näsvis. Sedan skrev jag några första versioner av några scener som behövdes till, sedan skrev jag ett följebrev. Men inte riktigt ännu ska det skickas.
Därmed kändes mitt nästan fanatiska instagrammande under dagen ganska onödigt. Jag behövde inte de bilderna för att rädda mig från bloggtorka och #blogg100.
3 kommentarer:
Hurra! Det är något med dig och tågresor, du måste börja komma hit oftare!
Tåg är en bra arbetsplats, bara teflonen är dö.
Nu måste jag rasera era bilder av mig. Jag som är inbiten och helhjärtad tågresenär åkte buss! Har insett att det bara kostar 1/3 del om man beställer via nätet. minuspoäng får bussen för jag började må illa ena resan när jag försökte jobba, men det kanske beror på vad jag jobbade med.
Skicka en kommentar