Igår ringde jag nästan mamma för att berätta att jag varit till tandläkaren. Det var mitt ärende. Sedan tyckte jag att det var ett för litet ärende, speciellt eftersom vi pratat i telefon två dagar tidigare i två timmar. Sedan skrev jag ett meddelande till henne, där jag skrev att jag varit till tandläkaren, men mitt ärende såg ännu löjligare ut. Jag raderade det. Sedan ringde hon. Utan att ha ett ärende. Då var mitt tandläkarbesök en så stor grej att vi kunde prata om det över en timme.
För jag var till tandläkaren i går. Det är inget ovanligt i sig, men ändå tänkte jag på besöket hela dagen. Det var så annorlunda. Så ordentligt. Kommunalt men aldrig tidigare har jag blivit så ordentligt kollad i munnen, och inte bara munnen utan det trycktes också på mina käkar, fingrar sattes vid mina öron, jag fick övningar jag kan göra för att slappna av. Jag fick till och med en eventuell förklaring till den återkommande febern som undersökts och undersökts. Jag blev röntgad. Jag fick tid till en till, större röntgen. Och allt det här efter att jag stigit in i rummet och tyst för mig själv funderat om tandläkaren var tillräckligt gammal för att vara tandläkare. Så visade det sig att jag fått den bästa av tandläkare, och många fler besök inbokade redan nu hos den samma under våren.
Så, nu vet inte bara min mamma det. Nu vet också alla som läst blogginlägget.
Jag har av en slump hittat en supertandläkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar