13 mars 2010

vad jag ska komma ihåg att inte oroa mig över till nästa gång

Först paniken över att det blir så många festgäster. Att vi inte ryms in hos mig. Att mina gästmadrasser och soffa inte räcker till för långvägagäster. Att aubergineröran blir så vitlökig att jag överväger att inte alls ta fram den från kylskåpet. Att minimuffisarna är som småsten. Sedan paniken över att gäster inhiberar, blir sjuka, får inte ledigt från jobbet. Helt plötsligt tänker jag mer på alla som inte kommer än de som kommer. Jag glömmer till och med att det finns människor som är påväg. Tills de är här. Och stolar som inte räcker till. Och det är roligt. Och jag känner så många bra människor. Och jag blir överväldigad av att jag känner alla de här människorna. Och nästa morgon vaknar jag tidigt, pigg och huvudvärksfri. Helt otroligt.

3 kommentarer:

Lisen sa...

Aubergineröran var så god att jag hade kunnat äta den med sked direkt ur skålen. Och slicka skålen. Vitlök är najs...

Nina sa...

Vad bra att det blev en bra fest, önskar att jag hade varit där!

Jessica sa...

Alltså den där röran ja, jag som annars inte tycker om aubergine blev lika förtjust som Lisen!

Det var trevligt! Fast jag är så mycket yngre än du, vilket vi båda tydligen måste påpeka hela tiden :P