vad jag ska komma ihåg att inte oroa mig över till nästa gång

Först paniken över att det blir så många festgäster. Att vi inte ryms in hos mig. Att mina gästmadrasser och soffa inte räcker till för långvägagäster. Att aubergineröran blir så vitlökig att jag överväger att inte alls ta fram den från kylskåpet. Att minimuffisarna är som småsten. Sedan paniken över att gäster inhiberar, blir sjuka, får inte ledigt från jobbet. Helt plötsligt tänker jag mer på alla som inte kommer än de som kommer. Jag glömmer till och med att det finns människor som är påväg. Tills de är här. Och stolar som inte räcker till. Och det är roligt. Och jag känner så många bra människor. Och jag blir överväldigad av att jag känner alla de här människorna. Och nästa morgon vaknar jag tidigt, pigg och huvudvärksfri. Helt otroligt.