dagens uttryck

"Just do it!" Jag sitter i kafferummet. Eller jag satt i kafferummet. Nu sitter jag i arbetsrummet. Här brukar man arbeta. Här brukar man ha deadlineångest. Här brukar man på deadlinesdagen skriva, ändra, stressa. Jag funderar på att ta en tredje kopp kaffe. Jag funderar på att gå hem. Gå ut. Gå till stan. Det var något jag flera dagar tänkt att jag borde köpa. Jag minns inte vad det var. Idag är det deadline. Deadline för sista versionen av ett bokkapitel. Jag väntar på ångesten som ska starta skrivmaskinen i mig. Jag funderar på att ringa om omboka tandläkartiden jag har om en månad. Bokkapitlet är inte klart. Det är långtifrån klart. Problemet är kanske att jag vet vad jag skall göra. Jag behöver inte stressa fram analyser, slutsatser. Slutsatserna finns snyggt uppradade på en rosa papperslapp bredvid tangentbordet. "Disgust is an emotion of avoidance", är det sista jag skrev. Innan jag gick till cafét för att köpa lunch. Innan jag gick till kafferummet och drack de två kopparna kaffe. Min ångestlöshet är nästan lite oroande. Men bara nästan. Jag är för ångestlös för att känna oro. All tid i världen. Resterande timmar idag känns som all tid i världen.