någon form av dagens jobb

Läser danah boyd's blog. Guldgruva. Och en chock att hon bara är tre år äldre än mig. Men hon har publiserat en hel massa artiklar ju. Men hon åker omkring och ger en hel massa talks ju. Men hon är världskändis inom mitt forskningområde ju. Men hon skrev sin gradu bara två år innan mig ju. Men hon är danah boyd ju. Men oj, vi började blogga nästan exakt samtidigt.

Och så läser jag speciellt det här blogginlägget av henne och tänker läs, läs, läs!

Och så fick jag utlåtandet om mitt bokkapitel och läser "We are happy to say that our reviewers find your manuscript to be of high quality and significant importance. We greatly value your contribution and look forward to seeing your response and adjustments according to the reviewers comments". Och jag blir riktigt glad. Men ändå inte. Jag skäms över texten. Skrev jag så där? Hur kunde jag glömma det där? De måste tänka att jag är totalt korkad. Vilka språkfel. Vilka tankefel. Vilka konstiga slutsatser jag gjort. Så pinsamt. Och jag måste ta itu. Börja ändra. Skriva om.Så snart jag kommer mig för att läsa min egen text igen.