med ålder kommer klokhet?

Jag är lite orolig. Har upptäckt tendenser i mig som jag aldrig trodde att skulle uppenbara sig. Det är tio år sedan jag flyttade till Åbo och därmed tio år sedan jag flyttade från Karis. Tio år sedan jag pustade ut och tänkte "jag skall aldrig, aldrig, aldrig flytta tillbaka", "jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att vilja flytta tillbaka", "jag kommer nog aldrig, aldrig, aldrig att försvara Karis". Så går det tio år. Jag blir tio år äldre:

- Jag hurrar när jag får veta att tågstation i Karis valts till årets tågstation i Finland. Är så där innerligt och helhjärtat glad över en sådan sak.

- Jag går omkring i stan och tänker att visst är kariskan helt underbar. Får en trygghetskänsla och brer på lite extra dialekt när jag pratar.

- Hör någon säga "Ekenäs fick Karis och Pojo" (i och med kommunsammanslagningen till Raseborg) och jag ryggar tillbaka, harklar mig undrar "fick?"

- Säger "Inte skulle det egentligen vara helt fel att bo här".

- Blir upprörd när jag läser att de överväger att stänga mitt gamla gymnasium.