18 juni 2008

game, alpha-hannen och den heteronormativa matrisen

"Det finns bara ett sätt att få kvinnan du drömmer om - du måste bli mannen hon drömmer om! Genom att tillämpa de attraktiva beteenden vi lär dig kommer du direkt att märka hur din dragningskraft för kvinnor i din närhet ökar." 30 maj 2008

Citatet kommer från bloggen Charismatic Revolution. En blogg jag följt med en längre tid, skriven av ett gäng som kallar sig Sveriges främsta attraktionsexperter. Om jag inte hade en avhandling att skriva (konferanspaper att trolla fram, universitetsföreläsningar att planera, bokkapitel att fundera på) skulle jag skriva en artikel om fenomenet. Nu har jag inte den tiden, så jag bloggar. Bloggar ett ytskrap.

De skriver om alphakonceptet, manlighet, raggning, game, dejter och sex. De har skapat ett företag, de reser runt för seminarier, de ordnar bootcamps för män. Vill du lära dig hur du skall bli en varm alpha-hane? Betala 950 kronor för en endagskurs. Den varma alfahannen ger inte bara värde och bekräftar andra, utan är också beskyddare av närstående, ledare för män och vald av kvinnor.

"I den mänskliga “parningsdansen” är kvinnans roll att ge medgivande till att bli tagen medan mannens roll är att visa upp sig att han är värdig och attrahera henne. Det är därför vi har attraktionskurser för män - männen behöver det mkt mer än kvinnor." 5 februari 2008

Vad jag kommer att tänka på när jag läser bloggen är den heteronormativa matrisen och queerteori. Det är med de teorierna jag skulle vilja göra en analys. Judith Butler talar om den heterosexuella matrisen, en kulturell förståelse av kroppar, kön och sexualitet som gör att könsrollerna uppfattas som "normala". Föreställningen om normaliteten i att dessa två heterosexuella motpoler begär varandra är, enligt queerteorin, en förtryckande struktur.

Det finns många intressanta saker man kunde ta fasta på vid en analys. Vad jag förstått är det strängt förbjudet för kvinnor att delta i seminarierna eller i ett så kallat bootcamp. Hur skulle de reagera om en homosexuell man anmälde sig? Hur ska det tolkas att en av instruktörerna i pressen endast vill kallas The Man (ja, med stort m)? Frågorna är otaliga.

Jaja. Det är det här det handlar om att vara feministisk kulturforskare. Det är de där glasögonen som aldrig riktigt går att ta bort. Som egentligen inte vill tas bort. Man analyserar allt och alla. Man är aldrig ledig. Väldigt roligt är det samtidigt. Och jag känner att jag kanske borde gräva fram min kandidatavhandling som behandlade maskulinitet i manstidningen Slitz. Det sitter i. Bara jag först skulle bli klar med avhandling. Sen. Kanske.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Våra funderingar tycks röra sig i samma banor för tillfället. Intressant läsning. :-)

http://lakealike.blogspot.com/2008/06/malefemale.html

när det börjar sa...

Jo, jag såg det. Tänkte kommentera tidigare men fastnade. "Nej, fråga mig inte hur jag egentligen tänker nu. Det vet jag inte.", skrev du. Och jag tänkte att orden kanske blir så många att det är svårt att få dem att passa fåordigt. Svårt att förklara (med ord). Alltid stör det någon att man överhuvudtaget gör ett försök att ifrågasätta. Och det är meningen (med många ord eller få) :)

Anonym sa...

Jag vet faktiskt inte hur jag tänker men länkar gärna till det här inlägget. Hoppas du inte misstycker, säg till i s f! :-)

Anonym sa...

Intressant. Sant. Jag ska ev. ge mig in i forskning kring kvinnor i början av nästa år så jag börjar så smått försöka friska upp mitt genusminne. Inte direkt någon Butleranalys dock.
Genus och jämställdhet är frågor jag kan bli riktigt upprörd över! Utan att bli långrandig vill jag säga några ord om Sex and the City. Jag gillar serien och jag dess grundtanke om att starka kvinnor kan ha sina egna pengar, dricka sina drinkar med sina vänner, ha sex med än den ena och än den andra, osv. Sen spårar det på något vis ut.. Hela serien verkar ju slutligen ändå handla om att de vill hitta den där mannen som tar hand om dem... Vart tog kvinnans frigörelse vägen???

när det börjar sa...

Anni: Misstycker inte. Tack för länken.

Happiness: Intressant att du nämner Sex and the City. Har funderat i samma banor. Jag läste en vetenskaplig artikel för en tid sedan där forskaren ville hävda att man kan tala om en tredje vågens feminism när det gäller serien. Låg en hel del i det egentligen.

Såg filmen förra veckan med en bunt feministiska forskare (efteråt följde naturligtvis en ordentlig analys :)) Något som någon sade fastnade hos mig. Egentligen handlar serien om vänskap. Det är vänskapen som alltid finns oberoende vad. Också oberoende relationer till män/pojkvän/make.

Hups, nu blev det istället jag som blev långrandig och ändå skrev jag bara en bråkdel :D

Anonym sa...

Hejsan!

Mitt namn är Alexander och på hemsidan har jag alias Xtreeme. The Man arbetar med Media och skulle få sparken om han nämnde sitt namn, men har ändå övervägt och bestämt sig för att även gå med på sitt namn, Kian.

Det var väldigt många termer du använde som jag faktiskt inte förstod och jag tänker inte kritisera dina åsikter på något sätt, utan bara ändra faktafelen och svara på dina frågor (som det med the man)

Faktafelen du har (som kanske är grundade på just fördomar) är att det är ->strikt<- förbjudet för kvinnor att vara med på våra seminarier och bootcamps.

I våra två seminarier har det funnits kvinnor, i den senaste satt det tre st igenom hela.

På bootcamps har det funnits massor av kvinnor, SvD artikeln skrevs av en kvinna som var med på ett bootcamp, två tv-program som har filmat våra bootcamps har haft kvinnor som arbetat på det och så var det två kvinnor som var med på vårt senaste bootcamp i malmö som skrev helsingborgs dagbladets artikel om oss.

Vi har även haft kvinnor utöver journalister på bootcamps som blivit inbjudna av oss och så vidare.

Hoppas det svarar på dina frågor :)

Mvh
- Alex

när det börjar sa...

Hej!

Tack för kommentaren och rättelserna. Rätt ska vara rätt.

Att inte använda sitt riktiga namn förstår jag. Det som var intressant var valet av nick. Finns en del forskning om varför man väljer sitt nick, även om valet är halvt omedvetet och ter sig neutralt brukar det sällan vara det.

Egentligen var min tanke inte att kritisera CR, i alla fall inte direkt. Snarare ställa frågor. Jag har också läst en del tidningsartiklar som varit väldigt kritiska. Om jag beslutar mig för att forska om CR skulle utgångspunkten vara att studera manlighet utgående från några teorier och CR som empiriskt material (antagligen ett av flera på nätet).