Jag sitter hemma. Det luktar gårdagens popcorn och jag äter choklad medan jag jobbläser bloggar. Råare historier än någon skönlitteratur. Unga flickor som svälter sig, skär sina armar och spyr efter att de hetsätit ett äppel. Och man vet inte vart man ska vända sig. Jag vet inte vart jag skall vända mig. Det är alltid lika tungt de första läsdagarna efter några lediga dagar. Oberoende hur mycket jag gosat med hund och matat häst med knäckebröd under sommarsol. Och så tänker jag på sånt jag måste bloggcencurera, sånt som inte egentligen är värt att grubbla över. Sånt som kunde vara något bra och fantastisk men nu bara är ett nystan. Hemgjord räkrisotto står på diskbordet och tinar. Äkta tavara. Och jag är kanske lite hungrig.
Jag har infört nya regler. De dagar jag genomgår obehagliga läkarundersökningar (som inte alls borde oroa eller stressa. För det är ju inget farligt fel på mig, kommer de snart att inse.) får jag på vägen hem köpa all tröstande roskmat jag vill. Och jag får äta upp den inom några få timmar. Sluka rentav. Igår var en sådan kväll. Och jag åt. Och jag låg på sängen, tittade på Project Runway och var så onyttig man vill när man nyligen gått igenom undersökning av ändtarmen. Ja, det där borde kanske också censureras. Men nu blev det inte cencurerat så det får man leva med. Precis som undersökningen. Urk. Det var inte det här jag skulle blogga om. Men låt så vara. Jag behövde en liten paus från läsandet. Det fick jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar