Och när jag precis börjar känna att nu, nu kunde jag faktiskt ta min väska med smutsiga kläder (som inte längre är smutsiga eftersom de blev nytvättade när jag insåg att det nog inte blir någon snar hemresa i alla fall) och ta nästa tåg hem, omedelbums, när jag fått tillräckligt av småstadsluft och landsbygdsluft, åkt till Helsingfors för att inta avgasluft (som inte egentligen var så avgasig), ja då får jag plötsligt jobbkeikkor i trakten över helgen. Då ska jag plötsligt sitta i främmande människors hem för att prata med dem om det de vill prata om mest, efter att jag placerat små mikrofonknappar i skjortkragarna på oss och tryckt på record. Så blir det sen. Ingen fest på ö blir det heller. Jag hinner inte. Ibland är det lite jobbigt att vilja vara med överallt.
Kocky feat. Jens Lekman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar