Det är tur att det är tisdag, att det är den här tisdagen och inte exempelvis förra tisdagen. Det är idag skrivkursen på arbis börjar.
Jag tror det var hösten 2000 jag gick arbis skrivkurs första gången. Då hade jag inte anmält mig på förhand (som man borde ha gjort). Jag hade fått för mig att man skulle gå tidigt dit för att köa. Vad jag inte fattade var att man skulle gå tidigt dit för att köa den dag då man kunde anmäla sig. Jag rymdes med i alla fall. Jag var väldigt nervös. Kände ingen. Hade tidigare inte varit in i huset. Aldrig tidigare varit på en skrivkurs. Knappt visat mina texter till andra än modersmålsläraren.
Eller det är inte sant. För någon vecka sedan kom jag plötsligt ihåg att jag skickade in dikter till ett finlandssvenskt förlag 1998 eller 1999. Jag blev inte direkt refuserad (men det fattade jag inte då). Jag fick en person som hade fått min pappersbunt och så mejlades vi av och an för att diskutera dikterna och bearbetning. Bearbetning förstod jag inte på den tiden vad betydde. Efter en tid rann det ut i sanden, och jag glömde tydligen bort hela grejen, tills för någon vecka sedan. Men när jag nu grävde i mejlkorgen hittade jag ett mejl från förlaget. Tydligen skickade jag tillbaka en bearbetad version och den först november 2000 fick jag tydligen ett mejl innehållande texten "Så mycket har vi i alla fall tittat på dem, att det har skett mirakulösa förbättringar jämfört med situationen för ett och ett halvt år sedan! Vi är mycket intresserade av att börja samarbeta, men först ska vi läsa riktigt noggrannt för att kunna säga något vettigt om dikterna. Ge därför inte upp! Vi återkommer!". Det mejlet kom jag inte ihåg alls. Men det ligger där fortfarande, när jag grävde i inkorgen. (Och det här var ju inte alls vad jag skulle blogga om, visste inte ens om att mejlet fanns när jag började skriva blogginlägget). Antar att varken jag eller de hörde av sig. Tycker att jag skulle minnas det i så fall.
Men kvällens arbiskurs. Försöker minnas hur mångte gången jag går den. Kanske åttonde gången. Och tur är det alltså att den börjar idag. För nu har jag för n:te gången bearbetat en text (som inte är de där dikterna från millenieskiftet.). N:te gången i det här sammanhanget betyder att jag är innerligt uttråkad på texten, men samtidigt mycket säker på att det inte var sista gången jag plöjde genom den. Om den nu inte bara är skrot. Om jag inte skulle vara upptagen med att gå på skrivkurs ikväll skulle jag antagligen sitta hemma på soffan och bara tänka på hur mycket skrot den är. Hurra för tisdag, alltså.
*Rubrik lånad av skrivläraren.
Tillägg: efter än mer gräv i inkorg. Hittade flera mejl från början av 2001 då jag tydligen fortsatte bearbeta dikterna och få kommentarer av förlaget. Hur kan en människa glömma sånt här? Eller kanske det helt enkelt finns saker man inte vill minnas.
4 kommentarer:
Fnissar åt att du köade fel dag, och förundras över din mailglömska! Tänk om du rentav gett ut en diktsamling utan att du minns det!
Jag frågar som Jessica, att är du säker på att du inte redan har debuterat som lyriker? Kanske under pseudonym. Fast vad du i så fall kallade dig minns du knappast. Men du kan ju kolla i bokhyllan, säker på att inte din lyriksamling finns där? Utgå från årtal, lyriksamlingen torde ha utkommit ungefär 2002, nån av de där från det året är din. Välj vilken...
Diktsamlingen heter Poeten som glömde sig själv.
Jessica: Det var första gången jag träffade Henkka. Hade ingen aning om vem han var. Minns att han funderade en stund hur jag bara dök upp på kurs utan att anmäla mig. Men det ordnade ju sig.
Mia och Maria: allt jag hittade i bokhyllan såg bekant ut. Jag har ett vagt minne av dikter jag plitade ner som sjuttonåring innehöll skuggor, vagnar någon trillat av, mörker och en massa pling, plong som jag lekte med. Tror att det är bäst att fortsätta glömma.
Under en mapp döpt unix, hittade jag förlagsmappen bland andra mappar. Har ännu inte vågat öppna mejlen som innehåller kommentarer, bara det sista mejlet där personen skrev att hen inte hört av sig på en tid för att hen varit i Afrika. Att hen snart ska återkomma.
Skicka en kommentar