När jag var klar med sista (hurra!) workshopen 9:15, parkerade jag bilen på samma parkering som jag (försökte) parkera på när jag gjorde körkortsprovet (och fick kortet på första försöket, med besiktningspersonens ord "ingen har dött av att inte vara bra på att backa"), gick jag på en folktom gågatan. Såg, en bit bort, en person, som jag tyckte såg ganska rolig ut. Rak i ryggen stod han som en staty med utsträckt hand och en insamlingsbössa. På närmare håll känd jag igen brorsan. Och tyckte att det var ännu roligare.
Gick sedan på en kaffe och skrev ner allt roligt, som pensionerade gubbar diskuterade. Det blev en del. Och en hel del jag kan omarbeta till mitt småstadsmanus. Precis vad jag behövde.
Och bäst av allt: klockan är inte ens tolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar