Skogen

Igår gick jag till forsen. När jag kommit till forsen gick jag till bondgården, och väl vid bondgården gick jag längs ån tills jag gick förbi ett ensamt egnahemshus där en man klippte gräset. Det doftade gott. Från sandvägen svängde jag in i skogen på en grusstig.

Klockan var sju på kvällen och jag tänkte att jag har en timme på mig tills det är mörkt. På skogsstigen mötte jag en kvinna som rastade sex stycken bassetthundar. Det såg lustigt ut och det var först efter att jag gått förbi henne som jag kom på att jag kunde ha sagt att de var fina. För de var fina. Och de spretade lite åt alla håll. Det hade börjat skymma, men jag visste att det skulle finnas en bergsglänta en bit in i skogen. Jag vek av vägen, in i skogen, bland spindelnät, barrskog och mjuk mossa. Nu är det som om jag inte alls är i Åbo, tänkte jag. Jag tänkte att det är ganska trevligt med kall luft.

När jag gick där i skogen och böjde mig för trädgrenar, samtidigt som jag automatspanade efter trattkantareller (noll), hörde jag barnrop och plötsligt rusade tre barn framför mig mitt i skogen. De sprang som om de hade bråttom hem, lekte indianer, missade kvällsmaten, eller som om de sprang där varje dag och visste var varje trädrot fanns. De hann knappast se mig. Jag hittade bergsgläntan, gick till ett hörn där jag för några år sedan hittade kantareller (nu noll) och sedan gick jag en omväg tillbaka till grusstigen. Det började bli riktigt mörkt märkte jag, stigen var inte upplyst utan inbäddad i höga tallar och granar. När jag nästan var ute ute vid sandvägen mötte jag en man i sjuttioårs åldern. Han påminde mig om min fafa. Om fafa levde skulle han just nu gå i skogen och plocka svamp, tänkte jag. Tänkte nästan nicka och säga hej när jag mötte mannen, men gjorde det inte. När jag gick förbi egnahemshusgården stod mannen som tidigare klippt gräset ute vid vägen och krattade. Funderade igen om jag borde hälsa. Det kändes fel att bara gå förbi.

Tillbaka på de asfalterade gatorna och trottoarerna mötte jag cyklister, joggare, hundrastare. Det kändes inte alls konstigt att inte hälsa.