att göra slut

Idag har jag börjat skriva den avslutande diskussionen i min doktorsavhandling. Det är stort. Det är skrämmande. Det är roligt. Det är förvirrande. Det är inte alls som jag tänkt mig. Det är något som jag inte visste förra veckan att jag skulle göra redan nu. Det är inte redan nu, det borde väl egentligen ha hänt redan för längesen. Det är något jag sett framemot. Det är något jag aldrig trodde att skulle hända.

De senaste veckorna, eller månaderna, har jag nu och då kommit på mig själv med att tänka att jag inte kan skriva meningar i analyskapitlet, att meningarna hör till avslutningen. När det nu är dags att skriva avslutningen är meningarna försvunna eller banala. Det är inte du. Det är jag. Det är svårt. Det är skönt att äntligen ana ett slut på relationen. Det är inte alltid så lätt. Det är bara början. Det är inte ännu dags att ta avsked. Det är konstigt. Det är ofattbart. Det är ännu inte skrivet, slutet. Det är något jag ännu kommer att älta och tvivla över i några veckor.