Här sitter jag, har ätit morgonmål för längesen och tänker nu gå ut och springa. Det är söndag. Jag var hemma runt två i natt. Eurovision. Vaknade före åtta. Är fortfarande hög på gårdagskvällens uppträdande, och att jag igår lyckades skriva en ny dikt som fick folk att skratta på rätt ställe. Jag vill aldrig göra något annat än läsa mina dikter ackompanjerad av ett live band. Ge mig en orkester. Helst den från igår. Och människorna i publiken som log stort, nickade och gungade i takt. Jag måste bara bli lite bättre på att känna när saxofonisten vill reagera på orden. Kunde göra det där hela tiden. Ja, förutom att tydligen springa mellan keikkorna. Och nu är det så tokigt att ingen ens kommer hinna rädda mig från springandet. Bara tossorna på och jag är ute på vägen och spurtar.
5 kommentarer:
Jag borde också springa men har inte känt nån större längtan. Fast nu får jag dåligt samvete i stället. Det är väl ungefär samma sak.
Potatis och poteter. Ja. Rekommenderar.
Jag improviserar gärna med dragspel till dina dikter, om du nån gång skulle ha lust!
Dragspel. Häftigt! Gärna!
Skicka en kommentar