när det börjar: poetry slam, fredagen den trettonde

Fredagen var nog konstig. Inte för att det var fredagen den trettonde och inte riktigt hela fredagen, men början och slutet. På morgonen skakade mina knän av nervositet. Det var inte något som man bara säger. Det syntes. Jag var så nervös över kvällen att de skakade. Istället för att försöka slappna av lät jag dem skaka besinningslöst en tid, sedan sparkade och stampade jag bort det. Det fungerade.

Resten av dagen satt jag i stadsbibban och lyssnade på fint poesiprogram, efteråt gick jag till Koulu för att äta veckans Club Sandwich och dricka cider. Det vanliga fredagsprogrammet efter jobbet. Tills det var dags att gå till poetry slam. Där satt jag sedan i en soffa och var nervös. Inte knäskakarnervös men pirrnervös. Mycket, mycket bättre än knäskakarnervös, kan jag säga. Läste två dikter, gick vidare, läste en dikt, gick vidare, läste en dikt och vann. Jag vann! Skulle läsa en vinnardikt, som jag inte hade förberett mig på så läste något jag redan tidigare läst. Otroligt spännande och jämnt. Otroligt bra medtävlaren. Otroligt proppfullt med människor. Hörde att rummet skulle rymma 30-40 personer men att det i själva verket var 80 personer som klämde in sig. Sedan rymdes inte fler, även om de skulle ha stått eller suttit på golv.

Det var min fredagen den trettonde.