16 april 2012
prata/messa/mejla
Jag har vetat att jag avskyr att prata i telefon. Avskyr. I alla fall om det är någon som jag inte känner, och värst när det är jag som ska ringa.
Nu, när jag granskar och rensar i min mejlbox, upptäcker jag ett liknande fenomen. Av allt att döma gillar jag inte att mejla folk som jag inte känner så bra. Värst är det när jag ska svara på någons mejl. Det är inte bra för min mejlbox. Måste lära mig att svara så snart jag läser det, annars blir det bara värre.
Jag som alltid trodde att telefonskräcken berodde på att jag tycker bättre om att skriva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Telfonprat igenkänningsfaktor hög. Mejlskrift igenkänningsfaktor lägre, men det beror på, vilket språk man ska skriva på och ifall det är nåt mejl som man annars bara inte vill skriva.
Kanske det är grad av formalitet som skrämmer mig när det gäller mejl. Sånt är jobbigt. Att vara korrekt på ett korrekt sätt. Hej, här. Och med vänliga hälsningar, där.
Och det hjälper inte att öva. Been there done that. Det är bara bläää.
Känner igen mig helt i telefonskräcken. Avskydde att svara i telefon när jag var barn. Det här med att inte se den andra människan när man pratar... det blir så konstigt. Vad gäller mail har jag inga problem.
Känner igen mig i det du skriver, både mejl och telefon. Bra med mobiltelefoner att man ser vem som ringer och att den man ringer ser vem det är. När jag var liten var jag rädd för att den jag ringde inte skulle ha någon aning om vem jag var (också fast det var någon jag kände), liksom: om man inte syns är det osäkert vem man är...
Tröstande att höra att man inte är ensam. Å, jag övervägde till och med att inte publicera inlägget för att det kändes så skämmigt.
Heidi, precis samma var jag jätterädd för (speciellt) när jag var yngre. Kunde hålla på hur länge som helst i början av ett telefonsamtal med att förklara vem jag var.
Skicka en kommentar