Det första jag såg när jag kom hem idag var en stol som hade ramlat omkull. Det andra jag såg var Knut som kom springande mot mig. Sedan såg jag inget mer, eftersom jag sprang omkring i lägenheten och sökte Orvar. Utan resultat. Då var det panik.
Jag var säker på att han låg någonstans och dog av skador från en stol. Han låg någonstans och hade ont. Låg någonstans och dog av inre skador. Jag öppnade skåp, byrålådor, plockade bort soffkuddar. Lyfte bort väskor, dammsugare, kassar, hantlar, katternas transportburar.
Så låg han där, i ett hörn av lägenheten, ihopkrupen och fräste åt mig när jag sträckte fram handen. Han smet lågt förbi mig och gömde sig under soffan. Där låg han och skakade, något han aldrig tidigare gjort. Jag väntade i en halvtimme, sedan bestämde jag mig för att jag måste försöka kolla om han har skador. Om inte på nära håll, så på distans. På väg till soffan gick jag förbi transportburarna och allt annat jag släpat ut mitt på golvet. Lyfte undan transportburarna, tillbaka där de brukar stå när de inte används och då kröp Orvar fram. Han verkar inte alls vara skadad. Han har noggrant snusat på stolen. Antagligen hade hade blivit skrämd, men det blev inte bättre av att han trodde att han skulle vara tvungen att lyftas in i transportbur.
* mjau.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar