katastrofen

Första konferensdagen fungerade inte internet. Ingen kunde ansluta till nätverket och oroligt skruvade folk på sig. Mot slutet av dagen gick rykte om att det gällde hela Sundsvall och en tid senare hörde jag att det gällde hela världen, varpå någon sa något om en ny version av 9/11. Skräckslagna såg vi på varandra och sa chockat "på riktigt?". Det här var innan en av keynoteföreläsningarna började och under hela föreläsningen satt jag bara och tänkte "nej", "alltså nej". Sedan funderade jag på allt det innebar.

Hur skulle jag nu mejla? Hur skulle jag kunna läsa bloggar? Hur betala räkningar? Hur skulle jag nu hålla kontakt med den personen, och den, och den och de var så många jag nu inte hade någon aning om hur jag skulle få tag på. Hur ska jag hitta litteratur? Hur ska jag komma åt saker jag har i min mejlbox? Måste jag börja beställa på dagstidningar? Men räkningarna, nätbanken? Om internet inte fungerar, hur ska vi få veta vad som hänt? Borde vi inte avbryta och se på teve eller lyssna på radion för att få information?

Några timmar senare gick jag till hotellet. Där fungerade internet, men jag var fortfarande aningen chockad.