det första man tänker, och det andra

På lördag steg jag upp tidigt och tog tåget mot Karis. Dags att välkomna Knut och Orvar tillbaka till Åbo. Knut har gått upp 400g under sina tre veckor hos mina föräldrar. På nätterna har de båda sovit i föräldrarnas säng och när pappa kommit hem från jobbet har han genast fått en katt i famnen, medan mamma alltid när hon kommit hem från jobbet fått en katt på tangentbordet. Det har inte precis gått någon nöd (på någon av de fyra inblandade, ja förutom att ingen av föräldrarna hurrade vid den dagliga städningen i kattlådan).

Idag var det dags för mig att fösa in Knut i en transportbur och Orvar i en annan. Sätta mig för andra gången i min sommarbil(!!! Ja, det räknas som sommar fortfarande och när det inte är sommar är det brorsans vinterbil) och första gången ta den till Åbo. Knut gnällde och försökte gräva sig ut från buren, medan Orvar låg ihopkurad, tyst och lite rädd. Jag har aldrig blivit så svettig av att köra bil.

Men nu till min första tanke: Egen bil i Åbo! Nu kan jag storhandla! Köpa både juice, mjölk och mjöl samtidigt! Och kattsand! Kattsand! Flera förpackningar kattsand! Behöver inte balansera 10 kilo kattsand på cykelstyret!

Min andra tanke: Nu kan jag ta bilen på en loppisrunda! Loppisrunda! Loppisrunda!

Lyx!

(Slut på tankar)