men det är roligt, roligt, roligt!

Jag läser Catariinas blogginlägg med rubriken Prestationexi och känner mig träffad. Kanske extra träffad för att jag ligger hemma med feber. Men knappast endast träffad för att jag ligger hemma med feber. Det är inte klokt hur ofta jag egentligen är sjuk, har feber. Den här gången en helt vanlig normal feber med snor och ont i halsen, men för det mesta brukar det bara vara feber och jag har börjat fundera på att kanske gå till en läkare för att göra några test i alla fall. Det är liksom så att jag inte varit till en läkare på flera år.

Jag har mycket på gång. Ibland mer än jag egentligen orkar. Ibland ignorerar jag att jag är sjuk. På måndag gick jag på jobb sjuk så att jag kunde förbereda tisdagens föreläsning. Tokigt eftersom jag på tisdagmorgon var så sjuk och yr att jag inte ens klarade av att föreläsa.

Och jag gör roliga saker. Mitt nyårsslöfte var att säga nej till allt som inte var roligt. Det har jag hållit. Jag har sagt nej.

Och någon Blondinbella är jag inte. Vill inte vara.

Och jag jag funderar precis som Catariina på kopplingen mellan blogg och prestation. Jag forskar om bloggar som behandlar ätstörningar. Jag vet inte om de som bloggar har ätstörningar. Det är egentligen irrelevant. Men det finns likheter med de som bloggar om prestation efter prestation. Också om bloggaren inte alltid presterar skriver den om de gånger den presterar (bakar, festar, springer, jobbar, går på kaffe, föreläser, går på föreläsning, startar företag, skriver på sin bok, går på gym). En del av de här kanske inte är prestationer. Man kan baka och känna det som avkoppling. Det är jag säker på. Man kan festa och känna det som avkoppling. Springa för att vila. Men samtidigt finns det kanske någon annan som läser och ser det som ett duktighetstecken. Och nu låter det egentligen som om jag tycker att man ska sluta blogga om bakverk och springandet. Det tycker jag inte. Jag tycker väl snarare att man som bloggläsare inte behöver känna att man själv ska göra allt det här för att vara duktig, för att kännas lyckad.

En vanlig kommentar jag hört när man pratar om bloggar och bloggandet är att någon inte bloggar "eftersom den inte har något intressant eller spännande att blogga om". Jag tänker att det kanske skulle vara bra med lite fler bloggar som handlar om att gå till jobbet, komma hem, tittat på teve, göra vardagssysslor. Samtidigt är det dessa vardagsbloggar som ofta sägs vara "ointressanta". Jag är inte intresserad av att läsa "vad någon åt till frukost".

(Och här skulle det vara väldigt typiskt att skriva en eller två rader om att det här blogginlägget knappast räddar någon men att det nu bara är lilla jag som tänker ett och annat när jag ligger hemma med feber.)