jag har läst

Små texter om djur och föräldrar. Hanna Hellquist är min favorit i Morgonpasset i P3. Man kan säga att det är på grund av henne jag lyssnar varje vardagsmorgon. På helgen är hon inte med och då lyssnar jag inte. Boken är okej. Jag skulle gärna ha velat säga att den vara fantastisk, men det var den inte. Den var läsvärd.

dagens odling av darlings och pretentiöst skit, eller hur man kommer över prestationsångest

Du står vid diskhon. Du står vid diskhon i ditt kök med ljusblåa väggar, träparkett. Du står med ryggen mot matbordet, de två stolarna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden. Du sköljer tallriken, gaffeln, kniven. Du sköljer glaset. Du fyller diskhon med varmt vatten. Du håller din hand under vattenkranen för att det inte ska bli för kallt vatten att diska i. Du stänger kranen när halva diskhon är fylld. Du öppnar skåpet under diskhon. Du tar fram diskmedlet, diskborsten. Du häller i lite diskmedel, rör om med diskborsten. Du diskar kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer dem på kanten av diskhon. Du tömmer diskhon. Du låter vattnet rinna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset i torkskåpet. Du torkar dina händer på kökshandduken som hänger på en krok på väggen. Du sätter dig vid datorn som står på matbordet. Du börjar skriva.

havet det stora blåa
Nej. Du tittar på den tomma, ljusblåa väggen.
havet det stora
Nej.
havet det blåa
Du sträcker på dig. På nytt, från början.
havet är min far
det jag inom mig har
havet det blåa
ögonen så småa
de jag ärvt av far
vågskvalp och havsbris inom mig kvar
Ja.

Du sparar dokumentet. Du namnger det som havet. Du skriver ut dokumentet. Du stiger upp, går till vardagsrummet där skrivaren står. Du står med händerna i fickorna medan skrivaren skriver ut. Du tar pappret. Du går med pappret till bokhyllan. Du lyfter den svarta mappen med etiketten färdigt. Du tar hålslaget från byrålådan. Du gör hål i pappret. Du lägger in pappret i mappen. Du går tillbaka till matbordet, datorn. Du sätter dig på stolen.

Den 29.3.2011
Jag har skrivit en dikt idag. Den blev nog ganska bra tycker jag. Om jag skriver i den här takten har jag diktsamlingen färdig nästa vecka. Det känns som om det äntligen lossnar. Jag har hittat rytmen och temat så det borde inte vara en så stor sak att få den publicerad.

jag hinner inte skriva något om mariehamns litteraturdagar för

Oj! Oj. Nåmen oj. Alltså oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Oj! Ojoj. Alltså oj. Medan jag var borta hade det dykt upp hembakta chokladkex i mitt postfack på jobbet. Alltså oj. Oj så glad jag blev.

sån är jag, redan

Gnälliga tantstadiet är närmare än jag trott:

Jag blir irriterad på bilister som kör fort på grusvägen utanför. Den, där det är genomfart förbjuden. Detta ser jag när jag sitter och tittar ut genom fönstret.

Jag blir irriterad på grannar som stjäl min tvättur. Också om det är så att vi har två tvättmaskiner och grannen stjäl bara ena. Det har hänt att jag demonstrativt burit ner mitt sorterade tvätt och ställt det i tvättstugan. Visat att jag omöjligt kommer att hinna tvätta mina fem maskiner med bara en maskin.

Jag har svårt att bejaka min gnälliga tant inom mig.

efter ungefär 2555/2190/1095 dagar (beroende på hur man räknar)

Igår var den stora glädjens dag. Aldrig trodde jag att jag kunde känna mig så lättad, fri och glad på samma gång. Jag fick käkvärk av allt leende.

det finns inga meningslösa barndomsminnen

Jag gillar såna här blogginlägg och bloggkommentarer.

den svenska versionen

Innan jag åkte till Göteborg fick jag ett mejl. Om jag beställde svenska Big Brother 24/7 innan det började skulle priset vara lägre. Jag beställde men fick ett felmeddelande. Tänkte att jag kan leva utan det. Det var inte meningen. Sedan fick jag min kreditkorträkning och såg att min betalning tydligen gått genom i alla fall. Vips hade jag Big Brother. Dygnet runt. Jag tittar inte dygnet runt. Jag har de på på samma sätt som jag skulle ha radion på.

Och jag blir arg och frustrerad. Min pappa sa att det är som om jag skulle ha beställt en porrkanal. Det är det inte. Han har varken sett livesändning eller det editerade programmet. Han har läst Aftonbladet. Jag provade också att se några editerade program men blev för irriterad. De motsvarar inte vad Big Brother egentligen är. Det är människor som sitter och pratar, sitter tysta, äter, sover, gör ingenting, har långtråkigt, tränar och har fest ibland.

Jag hade inte sett den svenska versionen tidigare. Men hade 24/7 av den finska beställd ifjol. De är rätt lika varandra. De enda skillnaden verkar vara att de i den finska versionen hade veckouppdrag, gick så gott som alltid ensam in i bikten, badade oftare bastu, de sov alla i samma rum och inte fick sova någon annanstans och reglerna var lite strängare.

Linna skriver också om Big Brother.

så här är det också

Jag skriver inte bara. Jag spelar också Shadow Cities. En hel jäkla massa Shadow Cities. Det är hur kiva som helst.

så här är det

This is the deal. Jag har börjat skriva igen. Som:

Jag har ingen mjölk hemma så jag tänker att jag går via café så snart jag kommer till jobbet. Jag knäpper på datorn. Öppnar mitt dokument. Börjar skriva. Ska gå efter kaffe. Jag ska. Jag ska bara skriva lite till. Sedan är det så sent att det är ingen idé längre. Jag kan lika bra vänta till kaffepausen. Jag skriver. Kaffepausen går förbi. Jag skriver lite till. Går hem från jobbet. Går till butiken efter kaffemjölk. Orkar inte koka kaffe. Sitter förlamad på soffan. Somnar på soffan. Vaknar med kaffebristhuvudvärk. Missar fest. Klockan är halv elva. Jag dricker dagens första kaffe. Är sugen på att skriva lite till. Och nä, det här är knappast något som kommer att fortsätta i all framtid. Men det är nu.

år efter år efter år

Jag har läst i mitt arkiv.

För ett år sedan hade jag fest. Ett år senare, för några dagar sedan skickade jag en inbjudan till fest. Jag är tydligen sådan som har min årliga fest i mars-april. Det blir tydligen bara så. Fest är bra då. Försöker i år läsa blogginlägget gång på gång för att inse att fest är inget man behöver oroa sig för.

I mars för ett år sedan köpte jag min pingisracket. En gång i veckan, blev två gånger i veckan, blev deltagande i pingisturnering. Blev rutin.

I mars för ett år sedan var avhandlingssidorna 78. Det var en trevlig överraskning. De är fler nu. Kollade inte tidigare idag hur många de var. Men de är fler. Samma avhandling, men fler ord. Artikeln som jag skrev då är publicerad. Det är redan så pass länge sedan att den blivit en såndär text jag skäms över. Tycker att jag idag kunde göra bättre.

För ett år sedan, i mars skrev jag också om ett bokkapitel som hade deadline. Jag skrev det, det godkändes och boken publicerades för någon vecka sedan. Jag har inte sett boken än. Fick ett meddelande om att jag kan få köpa den för halva priset eftersom jag är en av författarna. Halva priset är runt 150 dollar. Det känns lite väl dyrt.

Det är egentligen ganska lustigt. Ifjol, i mars skrev jag ett inlägg med rubriken det ena året lik det andra. Lite som det här inlägget. I dag kan jag säga att hotellrum och färja är bokat. Mariehamns litteraturdagar igen nästa vecka.

Jag känner mig rätt förutsägbar.

ett säkert tecken på att sommaren snart är här

Nu är det vår och snart är det sommar.

Mitt veckoslut var jätteskönt mitt veckoslut ska bli då är man ledig hela långa dan

Jag åt. Jag åt, åt och åt och åt. Jag gick till butiken när jag var hungrig och vi handlade så mycket att vi inte hann äta upp allt innan jag åkte tillbaka till Åbo med tåget. För innan jag började med ätandet åkte jag tåg till mina föräldrar. Det var första gången i år, sedan jag i början av året åkt därifrån. Det var allt för längesen. Jag åt tacos, jag åt ostfyllda oliver, jag åt kex, jag åt köttfärs och gräddpotatis, jag åt bulla, jag åt ugnslax och potatismos, jag åt choklad. Dessutom var jag till klädbutiker och loppisar. Köpte min livs första tavla. En enorm tavla som jag inte kunde transportera på tåget så den kommer senare i bil. Jag drömde att jag var på ett italiensk bröllop. Där träffade jag någon. Han spelade också warlock i World of Warcraft. Efter bröllopet åkte jag hem och en vecka senare ordnade vi överraskningsbröllop i Finland. Alla trodde att det skulle vara en vanlig fest. Det var då jag vaknade. Under veckoslutet var jag också första gången på bio med både mor, far och bror. Det var historiskt. Vi såg Svinalängorna. Vi var alla överens om att det var en grymt bra film. Under veckoslutet började jag också spela Shadow cities. Jag är helt fast. Sedan var veckoslutet slut. Det blev måndag. Jag somnade vid fem, vaknade nio, och känner mig förvånansvärt pigg, nöjd och glad.

not going to happen

Om det är något jag ogillar mer än att man ber om ursäkt för att man inte bloggat på länge, så är det förmodligen att man ber om ursäkt för att man ber om ursäkt.

vill ha! (jaja, jag är materialist i allra högsta grad)

Jag tror att jag har hittat den ultimata webshopen (via en kulturkoftas bekännelser): Momiji.

Tänk en hel samling stående på en hylla på väggen.
Det här om något har potential att bli min ekonomiska undergång.

och den tredje punkten, den som jag inte visste om tidigare

3. Jag är glad. Jag har orsak att fira. Stenar som faller från hjärtat och allt det där. Vilken lättnad.

två punkter

1. Vårens första fluga kryper på mitt fönster.

2. Jag är dålig på att anamma nya rutiner. Rutiner som att läsa mejl först innan jag precis ska gå hem, inte nöjessurfa när jag ska jobba, inte besöka fb. Jag är rent usel på det.

en och annan bok

Senast lästa: Den perfekta vännen av Jonas Karlsson. Min andra bok läst i iPhone. Mycket bra var boken. Så bra att jag gärna köper den som pappersvariant också. Karlssons andra novellsamling, med väldigt olika långa noveller.
Senast köpta bok: På ICA i Göteborg köpte jag (eftersom jag panikartat insåg att Den perfekta vännen snart var färdigläst i iPhonen) Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, under min mellanlandning i Stockholm kunde jag inte låta bli att köpa Darling River av Sara Stridberg och Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Veckan innan hade jag köpt 12 jobbrelaterade böcker från Adlibris och någon vecka tidigare köpte jag One Day av David Nicholls. Och jag som inte skulle köpa så mycket böcker i år.
Senast lånade bok: Ghost World.
Senast fådda bok: Sanna lögner av Christian Lenermark.
Favoritbokhandel: Ingen speciell. Huvudsaken är att den är svensk och har en hel massa svenska böcker.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Åbo. Eller nja, jag vet inte. Är en ganska dålig bibliotektbesökare. Mest lånar jag från ASA-biblioteket.
Antal lånekort: tre
Använder som bokmärke: Allt möjligt. Bokmärken, kvitton, pennor, vykort, (oanvänt) toalettpapper.
Favoritfärg på bok: Skulle gärna ha lite mera grönt till min snart igen färgkoordinerade bokhylla.
Favoritmat/snack vid läsning: inget.
Favoritdryck vid läsning: inget speciellt.
Favoritställe att läsa på: Transportmedel. Buss, tåg, flyg. Läste ofta i bilen förut, men det klarar jag inte längre utan att bli åksjuk.

MasterChef (typ efter att jag jobbat på upplägget)

Röd ängssyra

Körsbärstomater

Pistagenötter

Svarta oliver

Sesamfrön

Honung

Balsamvinäger

Parmesan

Utrensning

Om man får tillfälle att se pjäsen Utrensning, då ska man ta den.

Jag såg den igår. Den var bra.

Klippet från Åbo Svenska Teaters hemsida.

februariskörden

Filmer jag såg:

3 The Jonses

3 The Town

3 Dom kallar oss mods

4 I rymden finns inga känslor

2 Percy Jackson and the Olympians

2 The A-team

3 The Hurt Locker

2 Due Date

2 Easy A

4 Reindeer Spotting

5 The King's Speech (på bio)

Siffran innan är mitt betyg (1-5). Btyget gar v jag genast jag sett filmen. Nu en tid efteråt känner jag mig aningen tveksam till några. Det känns som om jag varit lite överdrivet givmild ibland.

jag är uppe av ingen bra orsak, det känns bara bra att stanna länge uppe för att det är lördag imorgon och jag de senaste veckorna somnat tidigt

Ute låter det som höst. Höststorm.

Jag skulle vilja skriva, se en bra film, läsa en av böckerna jag håller på med just nu. Istället har jag tagit igen bloggläsandet som jag inte hunnit med den här veckan. I över tre timmar (kanske längre) har jag läst bloggar. Nu har jag 23 inlägg kvar att läsa. Efter det orkar jag knappast skriva, se film eller läsa.

När jag andas genom näsan låter det också som höst. Det liksom stormar, ilar. Som om det skulle blåsa i husknutarna.

Mestarinånting*

Mitt största bekymmer just nu:

Jag köpte två (ja! två! som i jag kan gå till en butiksdisk och begära mat för en person, efter att min brorsa peppade mig. you can do it! och vi hade en, antagligen halvtimmes lång, diskussion om fenomenet handla för en hel familj när man bor ensam. och han poängterade hur jag är en sån som kan gå ensam på konsert, resa bort, gå på bio och så vidare helt ensam. och vi kom fram till att det faktum att jag handlar för en hel familj kanske mer handlar om att jag själv jobbat vid en köttdisk och inte vill vara till besvär som kund. att det då känns bättre att köpa tjugo biffar än en biff. jaja, detta som en parentes. en mycket lång parentes.) kåldolmar (var det alltså jag köpte om ni glömde vad det var jag gjorde innan parentesen började).

De hade tre varianter. Två med kött och en utan. Jag valde kött. Då blev jag tvungen att välja mellan två olika märken. Jag valde de som försäljaren sa att var lite sötare. Det första jag tänkte när jag började äta var "var är sirapen?". Inte söta alls. Snarare svartpeppriga. Pyttelite kål och köttet är för finfördelat, snarare en mosklump.

Det är mitt största bekymmer just nu. Allt annat känns som om jag kommer att överleva eller snarare överlevt för längesen.

* Märket på kåldolmarna jag köpte.

gbg

Jag åkte till Göteborg.
Jag åkte hem från Göteborg.
Och så blev jag lite klokare.

När jag kom fram till Göteborg var det väldigt mörkt. Jag bodde på 13de våningen och tyckte att det var konstigt att jag inte såg marken precis nedanför.

Jag vilade och tittade på svensk teve. Det var ganska sent när jag kom fram och jag orkade inget annat.

På morgonen insåg jag varför jag inte såg marken precis nedanför.


Följande dag satt jag på seminarium. Och genast vi var klara gick jag till Publik med N. Cider och mat.

Hästarna och Older

Det är en vecka sedan jag såg Band of Horses i Stockholm. Fortfarande kommer jag på mig själv oftare än vanligt med att gå omkring och nynna på någon av deras låtar. Oftast den här eller den här.

En av de bättre konserter jag varit på. Innan den här var antagligen deras konsert i Helsingfors en av de bästa jag varit på. Men de var väldigt olika. Man kan inte jämföra vad Tavastia gör med bandet och publiken och vad ett fullt Annexet gör. Jag gick dit genast när dörrarna öppnade. Tycker inte om att stå i en stor folkhop, det var tomt så jag gick väldigt nära scen och undvek att titta bakåt, först hemma förstod jag att ett fullt Annexet betydde 3000 personer. Man lär sig ju fler konserter man går på, hur man trollar bort en del av det där trängselobehaget.

First Aid Kit var också fina.