been there, done that

You live such an interesting life, you know, säger hon och jag kommer att tänka på ord som rastlöshet, oro, otålighet, knyckigt och guppigt. You seem so peaceful. It is something I envy, säger jag och fortsätter or i correct, sometimes I envy that, just sometimes.

Vi sitter ute i skuggan i centrala Åbo, äter lunch. Jag har dagen innan kommit hem från en intensiv och impulsiv resa till Uppsala. Stigit av morgonbåten, för att en timme senare sätta mig en buss påväg mot Själö. Spenderat hela den soliga och varma dagen där med jobbet. Idag kan man inte prata om solbränna, man kan prata om brännskada.

Jag hann aldrig reflektera över hur det kändes att vara tillbaka i Uppsala. Att hälsa på mitt jobb där, att sitta i det välbekanta kafferummet med välbekanta människor. Det var mera vemodigt än förra gången att stiga på bussen mellan Uppsala och Stockholm. Det kände konstigt att få syn på mitt namn skrivet med min handstil på fikalistan som hängde i kafferummet. I have been here, riktigt på riktigt.

Idag börjar stadskonstevenmanget Vardagsrummet 306,4 km². Idag har jag ledigt, på torsdag och fredag skall jag delta. På fredagen åker jag mot Hangö och Hangö teaterträff.

Hon frågar hur jag gör. Hur jag gör för att leva mitt så kallade intressanta liv. Never say never och you never know, svarar jag.
Det har inte alltid varit så här. Ibland saknar jag känslan av lugn och tillfredställelse av att jobba 9-5 och komma hem för att titta på teve resten av kvällen. Att städa och eventuellt göra någon rolig sak på veckosluten. Att spara sig till veckosluten. Att inte kunna ta semesterdag beroende på väder, humör och deadline. Att känna trygghet i att om det står på pappret att jag har semester i augusti har jag semester i augusti. Å andra sidan är det något jag provat. Just den här veckan saknar jag inte den formen av tillfredställelse eller lugn. Den här veckan kör jag utan att tuta först.