Igår: Jag har gjort det förut. Det är inte första gången jag frågar om det är okej att banda in. Inte första gången jag sitter mittemot främmande personer. Det är det här jag studerat, övat, skrivit essäer om. Det är det här jag är utbildad att göra. Men förra gången var inte igår, inte ifjol, inte ens för fem år sedan. Jag sätter mig med tre femtonåringar. Istället för att säga missäpäin Turkua liikut yleensä, säger jag sorry men jag har haft en lång och tung dag på jobbet, så jag far hem och sova istället, ja sama suomeksi. Och sedan går jag.
Idag: Jag har gjort det här förut. Det var senast för en vecka sedan. Det är kursens andra föreläsning. Nästan hälften av de som sitter i klassrummet satt inte där förra veckan, nästan hälften har läst texten vi ska diskutera, nästan hälften har gjort uppgiften som hade deadline igår. Istället för att säga lets do this somehow, lets start by mapping your knowledge on gender (again), säger jag sorry men jag sku int orka och dessutom ska jag intervjua senare på finska, så jag far hem och sova istället, and the same in English. Och sedan går jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar