Ålderdomens tragedi är inte att man är gammal, utan att man är ung

Det är inte bara mina höfter som beter sig som pensionärer. Jag vaknar tidigare och tidigare. Idag steg jag upp halv fem, efter jag legat och dragit mig (läs: spelat fem liv candy crush) en halv timme. Klockan fem hade jag redan ätit morgonmål och satte mig för att jobba.

Hela dagen har jag vacklat mellan att vara hyperaktiv och nästan somna sittande. Om inte solen fortfarande skulle lysa så förbannat skulle jag gå och sova.

en annan dag, kanske

Idag kunde jag ha tagit foto av lunchen jag åt på Blanko, eller vyn jag hade när jag satt på en parkbänk och inte åt glass för att jag var så mätt och de inte hade pehmis, eller när jag cyklade hem i strålande solsken, eller när jag satt ute på balkongen och läste Anaché (den gillar jag!).
Inga bilder blev det. Man får bara lita på mina ord.

efter att jag överlevt helgen

För det första: Vinnaren var riktigt bra. Överlag lade jag märke till att det var flera som var mera teater än jag varit med om tidigare.

För det andra: 14 timmar på tåg under en helg är för mycket. De första sju timmarna var nervösa och de resterande sju var syrebrist, hetta och trötthet.

För det tredje: Jag var glad, nervös, besviken, chockad, upprörd, pirrig, utsliten. Hela känsloregistret gick jag igenom. Det gick bra. Det gick dåligt. Det var roligt. Jag har aldrig tidigare fått så låga poäng och föll ur finalen genast. Fick hejarop av folk som följde med via nätet. Brorsan filmade men jag har ännu inte vågat se på den. Jag var besviken för att jag inte klarade av att poetryslama på finska utan papper.

För det fjärde: Kuopio är väldigt fint. Det var varmt. Det var sommarstad.

För det femte: Jag visste att humor bland annat skiljer sig mellan kulturer och geografi. Men ändå  var jag inte alls beredd på att min text inte skulle upplevas som rolig. Jag har blivit van vid att publiken skrattar eller fnissar när jag läser dikten i Åbo.

För det sjätte: Det var ungefär allt jag har att säga just nu.

För det sjunde: Kan jag tillägga att det blev en kombination av shorts från en bild, kavaj från annan bild och piffig blus som inte fanns på någon bild. Var för varmt med byxor när andra låg i bikini och solade.

Rösträkning och resultat

Kiitos äänestäsi, paras voittakoon.
Tack för att du röstade, må den bästa vinna.
Thank you for the votes. May the best win.

Rösträkning slutförd och kläder packade. Måste erkänna att en reservplan också packades (nej, inte den planen som går ut på att jag tar första bästa tåg hem så snart jag kommit fram). Till min förvåning hittade jag en överdel som Jessica skulle benämna piffig. Den fick åka med. Ikväll sker det stora avslöjandet. Vad har jag på mig? Från och med klockan 18 kan man logga in (utan lösenord) här för att titta (och lyssna).

Rösta, rösta!

Här kommer alternativen man kan rösta på, enligt principen jag har ännu inte strukit kläderna och jag har inget som helst omdöme just nu (och herregud, trodde aldrig att jag skulle publicera ett sånt här inlägg. Morgondagen gör så konstiga saker med mig).

Rösta på något som gör att jag ser poetryslamig ut, det vill säga trevlig, häftig, ofarlig och självsäker.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7 (som är en bonusbild, för herregud, rekvisita är inte tillåtet och jag ser kanske ut som en clown i klänningen. Dessutom det klädesplagg som jag i vuxen ålder på riktigt grälat med mamma om i affären. Jag köpte klänningen efter många om och men i Australien, efter att jag sagt att den kan vara bra till maskerader och jag senare under samma resa gick på konsert klädd i klänningen. Mamma kom inte med på konserten. Och ja, jag älskar den över alla andra kläder, förutom att den egentligen är för kort.)

omröstningen IKVÄLL!

... eller omröstningen som (högst antagligen) dyker upp ikväll, när jag suttit klart med pappershögar vid skrivbordet och senare belönat mitt sittande med en cider på terass. Omröstning om MORGONDAGENS OUTFIT.

Jag har varit så upptagen med att öva uppläsandet imorgon att jag helt glömt bort att jag också måste välja de kläder jag har på mig när jag uppträder. HEMSKA SAKER. Vill gärna se trevlig, poetryslamig, ofarlig, och självsäker ut. Efter cidern är min plan att cykla hem så fort jag aldrig tidigare cyklat, dra på mig ett urval kläder som råkar vara rena (hoppas, hoppas nått är rent), ta foto, blogga och på lördagen vakna upp till röster och den lätta uppgiften att dra på sig dagens outfit.

Och om ingen röstar får jag skicka bilderna till min enpersonshejarklack som stiger på tåget lite senare. Med andra ord: brorsan får göra ett diktatoriskt val. Det tror jag i och för sig att han klarar utmärkt.

åtta böcker

Medan jag letade tegelstenar i min bokhylla hittade jag flera romaner (inte antologier, novellsamlingar, diktsamlingar) som var under 150 sidor. Nina visade sina, så här kommer mina.

Det här är de olästa. Grammatica Obscura av Nanok, Vattnen av Ringell, Eterneller av Johansson, Den gamle och havet av Hemingway, The Cement Garden av McEwan och Djurfarmen av Orwell. Skillnaden mellan tegelstenar och tunnisar för mig är att jag med mycket stor sannlikhet kommer att läsa de här. 

De här har jag läst. Mellan Linn Sand och Små springor som värmen tränger ut ur av Nielsen samt Grattis Gud av Skantze. Skillnaden mellan andra böcker och de här är att jag antagligen kommer att läsa om de här.

slutknorren

Igår på forskarseminariet, diskuterades mitt avslutande kapitel på doktorsavhandlingen. Fina kommentarer fick jag. En av kommentarerna handlade om slutknorren på hela avhandlingen. Jag behöver leta efter de där sista fem meningarna som skärper till, är pricket över i:et, knorren på grisen.

Efteråt firade jag med vin i parken, restaurangmat och åbåt. På vägen hem hittade jag slutknorren till avhandlingen. Grym tur jag hade. Jäkla bra att jag hängde på stan så sent för att fira.

10+

Att en måndag hälsa på sina katter, ta en kort sväng för att inspektera skogen, stranden, ängen och dessutom avsluta med att köra hem sin nya bil. Hur bra som helst.

alltså hjälp

Här sitter jag, har ätit morgonmål för längesen och tänker nu gå ut och springa. Det är söndag. Jag var hemma runt två i natt. Eurovision. Vaknade före åtta. Är fortfarande hög på gårdagskvällens uppträdande, och att jag igår lyckades skriva en ny dikt som fick folk att skratta på rätt ställe. Jag vill aldrig göra något annat än läsa mina dikter ackompanjerad av ett live band. Ge mig en orkester. Helst den från igår. Och människorna i publiken som log stort, nickade och gungade i takt. Jag måste bara bli lite bättre på att känna när saxofonisten vill reagera på orden. Kunde göra det där hela tiden. Ja, förutom att tydligen springa mellan keikkorna. Och nu är det så tokigt att ingen ens kommer hinna rädda mig från springandet. Bara tossorna på och jag är ute på vägen och spurtar.

tegelsten (bygger inget hus)

När Nina utmanade mig att visa mina tegelstensböcker (mer än 500 sidor enligt experten Bokbabbel) fnissade jag och tänkte att det blir ett intressant blogginlägg. Riktigt hur intressant fattade jag inte då. Utmaningen går ut på att:

1. Visa upp de fem tjockaste böckerna som står i hyllan som du har läst
2. Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst

Här kommer steg 1:

Ja, detta är de fem jag läst och som nu står i hyllan. Noll. Nada. Det enda jag kommer på, som varit tjockt är Hungerspelen (alla tre böcker i en) lånade jag och läste via telefon.

Här kommer steg 2:

Till och med de olästa tegelstenarna är färre än utmaningens regler. Romanen Mandarinerna av Simone de Beauvoir, 654 sidor. Fyndad på ett loppis i Ekenäs.

Det jag upptäckte när jag grävde i bokhyllan var att jag har flera romaner som är under hundra sidor. Nina, visa dina, så visar jag mina.

jämvikt i universum

Idag när jag skulle köpa några få cider till kvällens fest frågade kassapersonalen efter mitt id. Jag är 33 år, ser tydligen ut som om jag skulle vara under 30.

Efter att jag suttit i skräddarställning (och ändrat ställning otaliga gånger) i några få timmar på kvällens fest, känns det som om min vänstra höft vittrar sönder av smärta. Jag känner mig som 83 år, minst.

gårdagens nyheter (och dagens!)

Sånt som hände igår:

- två kollegor knackade försiktigt på dörren för att fråga om jag vill äta middag på kvällen, men steg snabbt ut från rummet när de såg mig. 

- en brorsa skypade, skrattade när han såg att jag ännu satt på jobbet (och antagligen också åt hur jag såg ut). Avslutade rätt fort samtalet när han kom ihåg att min textdeadline var följande dag.

- en mamma ringde strax därefter för att fråga hur skrivandet går och om jag är gråtmild, söndersliten eller stressad.
- lite före elva på kvällen lämnade jag jobbet för att i racerfart cykla till matbutiken. Köpte en chipspåse som fick bli min middag.

Idag:
- jag skickade in texten.
- blev så till mig och lättad över textinskicket att jag i samma vända läste och bedömde vårens sista studentuppsatser.
- cyklade hem för att fira med chips.

Bra att veta

En kombination av textdeadline, tandläkarbesök, releasefest för antologi, sömn på nattbuss och en iskall cykelfärd mitt i natten kan resultera i att man på onsdag vaknar till nackspärr och käklås.

Good evening*

The Concretes


* Men idag: jobba, lunch, jobba, gå hem lite över åtta, glömma väskan på toaletten, gå tillbaka till jobbet efter väska, gå via Hesburger, äta hamburgare, sova. Så kan man också få en dag att gå. Gonatt.

ingredienser för en helg

En mamma, en pappa, en brorsa, en kompis, två katter, en häst, en mommo, en mofa, en fammo, två kusiner, två mostrar med män, två kafferep, ett restaurangbesök, ett pubbesök, en promenad, Karis, Ekenäs, Lojo, ett tåg, en bilresa tillbaka till Åbo och en glömd cykel på tågstation.

fredag i sex punkter

1. Igår började jag spela Candy Crush. Helvetets påfund skulle jag vilja säga. Men det är för roligt.

2. Idag har jag hittills skrivit 113 avhandlingsord. Det är inte mycket, men mer än jag trodde att jag skulle klara av. Min strategi är att skriva allt jag kommer på och senare fundera på struktur. Jag har en aning om att jag inte kommer att gilla strategin när det är dags att strukturera.

3. Orsaken till att jag är i Åbo just nu är att jag hade tandläkartid imorse. Tandläkartiden inhiberades så klart.

4. Jag har redan fixat ihop kompishäng i smådstadsmiljö för imorgon. Tänker mig kombinerat häng och miljödetaljsinsamling för manus. Båda behövs.

5. Jag har varit kattlös hela veckan (tills ikväll!). Jag har inte dammsugat, tvättat golv, eller haft balkongdörren öppen.

6. Det här blogginlägget innehåller 139 ord.

it e de så lätt it när biln måst skrotas

Bilen går inte att rädda. Men jag fortsätter tänka positivt och förhoppningsvis inspirera. Har idag sökt fram en ny möjlig bil på nätet. Jag har lärt mig nytt. När jag började googla visste jag bara att jag kanske inte skulle föreslå en bil med buckla i förardörren till den andra delägaren. Nu har jag också koll på vad som är mycket och lite medkörda kilometrar. Skulle inte vara så tokigt att också i sommar köra katterna mellan Åbo och Karis över veckoslut.

en andra halva av en onsdag

Klockan 14 kollade jag hur andra skrivit sina avslutande diskussioner.

Klockan 15 hade jag skrivit ungefär 200 ord till.

Klockan 16 hade jag cyklat hem eftersom jag insåg att jag varken ätit lunch, hade lunch med mig eller att lunchställena i närheten knappast hade mat kvar. Åt spagetti med sås av sojakross.

Klockan 17 tömde jag diskmaskinen. Jag skrev också ett meddelande till Jessica, som råkade skriva ett meddelande till mig i samma sekund. Det var väldigt spooky. Dessutom skrev vi om samma sak. Dubbelspooky.

Klockan 18 satt jag hemma vid datorn. Skrev på en oavhandlig text. Det är väldigt mycket text just nu. Det kan hända att jag åt en eller två karkkin.

Klockan 19 skrev jag fortfarande. Jag var inte så ledsen som jag såg ut. Jag var mest koncentrerad, och lite trött. Ibland brukar jag ha photobooth på i bakgrunden för att filma mig själv när jag skriver. Gjorde det första gången sommaren 2010. Har en idé om att klippa ihop det och använda det på något sätt. Jag ser väldigt tokig ut när jag skriver.

Klockan 20 cyklade jag till mataffären.

Innan klockan 21 fick jag ett konstigt infall. Bytte kläder efter mathandlandet och sprang. Eftersom närmaste tiden kommer att handla en hel del om att sitta stilla och skriva har jag funderat på att börja springa regelbundet. Jag tänker bättre när jag springer. Också idag fick jag några textidéer.

Klockan 22 kändes det inte så smart längre. Jag var mest av allt en stor svetthög på soffan med väldigt stela ben. Klockan 23 hade jag kravlat iväg till duschen. Och nu ska jag sova. 

halvlek, eller mitt i en helt vanlig arbetsdag

De senaste åren har jag tagit ett foto i timmen på min födelsedag (2011, 2012, 2013). Idag är det inte min födelsedag. Det är bara en helt vanlig onsdag. 

Lite före 8 vaknade jag av mig själv.

Klockan 9 åt jag morgonmål och tittade på boboll.

Klockan 10 steg jag in i arbetsrummet. Tänkte att jag också idag skriver istället för att städa.

Klockan 11 hade jag skrivit 142 ord och kommit fram till sidan 173.

Klockan 12 tittade jag upp från boken jag läste. Såg mitt tidigare hem som inte alls känns som mitt tidigare hem. Bara ett hus utanför mitt fönster.

Klockan 13 bloggade jag och tänkte att jag borde äta lunch.

dagens hurra

Det kom besked om beviljad forskningsfinansiering för resten av året.

när det är så tyst att jag hör väggklockan

När jag bloggat hundra dagar i rad tänkte jag att nästa steg skulle vara att blogga minst hundra till utan paus. Det gick inte så bra. Jag åkte till Stockholm, åkte hem till Åbo, åkte till Karis, åkte till Helsingfors, åkte till Karis och idag åkte jag tillbaka till Åbo. Det är ganska svårt att blogga om man inte har dator med sig. Jag hade inte dator med mig.

Här sitter jag nu, hemma, vid datorn i en tyst lägenhet. Utan katter är jag, eftersom de stannade i Karis, eftersom min bil är sönder och förhoppningsvis ska lappas ihop de närmsta veckorna. Att ensam på ett tåg transportera två burar med katter är inget jag vill testa. Jag orkar knappt lyfta ut burarna till bilen samtidigt. Tanken är också att jag ska skriva, ostört. Min deadline för den avslutande diskussionen i avhandlingen sköts fram med några dagar. Ändå gick jag någon timme tidigare från jobbet. Ändå har jag suttit förlamad en timme på soffan, utan att ens titta på tv eller surfa. Det var mejlet som kom idag. Mejlet jag väntat på och varit nervös över. Det var så mycket bättre än jag vågat hoppas på. Det var värt att fira. Jag gick hem för att fira, men väl hemma visste jag inte hur man firar sånt här, så jag satt på soffan i en tyst lägenhet och stirrade. Efter en timme steg jag upp, gick till köket efter båtgodis och satte mig vid datorn.

Om allt går bra, om det blir så bra om jag hoppas, kommer jag någon gång att länka till det här blogginlägget och skriva mer om mejlet. Men man vet egentligen aldrig hur det blir. Om det blir något, men jag är definitivt ett steg närmare idag än igår.

Firandet av slutfört blogg100

[här kan man tänka sig ett foto där jag åkte till Stockholm, gick väldigt långt, köpte fina saker, åkte mycket tunnelbana och åkte hem igen]

att göra slut

Idag har jag börjat skriva den avslutande diskussionen i min doktorsavhandling. Det är stort. Det är skrämmande. Det är roligt. Det är förvirrande. Det är inte alls som jag tänkt mig. Det är något som jag inte visste förra veckan att jag skulle göra redan nu. Det är inte redan nu, det borde väl egentligen ha hänt redan för längesen. Det är något jag sett framemot. Det är något jag aldrig trodde att skulle hända.

De senaste veckorna, eller månaderna, har jag nu och då kommit på mig själv med att tänka att jag inte kan skriva meningar i analyskapitlet, att meningarna hör till avslutningen. När det nu är dags att skriva avslutningen är meningarna försvunna eller banala. Det är inte du. Det är jag. Det är svårt. Det är skönt att äntligen ana ett slut på relationen. Det är inte alltid så lätt. Det är bara början. Det är inte ännu dags att ta avsked. Det är konstigt. Det är ofattbart. Det är ännu inte skrivet, slutet. Det är något jag ännu kommer att älta och tvivla över i några veckor.

#blogg99

Idag är det dagen innan mållinjen. Hundra dagar går förvånansvärt snabbt. Antar att tomheten i huvudet just nu hör till paketet #blogg100. Jag hör inte ens ett sus eller något som sakta knagglar på. Eller så beror det på att jag steg upp halv sju imorse, efter att jag dragit mig en stund och trodde att det var tidig förmiddag. Eller så beror det på att jag storstädat lägenheten och garderoben, sjungit SingStar, motionerat, ätit morgonmål två gånger, kockat för flera dagar framåt, bakat bröd och övat läsa dikter högt så att grannarna säkert tröttnat på mig. Kanske det mest beror på min sista gissning. Jag blir andfådd av att läsa vad jag hunnit med. Kan trösta med att jag inte brukar syssla med sånt här.