Jag mejlar tillbaka till redaktören, den här gången med min färdiga artikel och ett kort "tack för tipset, nu lyssnar jag också på Charlotte Gainsbourg", vilket jag började göra efter att jag fick mejlet, men nu inser att kanske var fel taktik. Som svar fick jag:
"Thank you so much for sending me the new version of your paper. We will include it in our next issue (June)... that´s for sure! Yup, Charlotte Gainsbourg is a ten. Her parents are ok too... Serge Gainsbourg and Jane Birkin. Wow, i know that fashion is one of your favourite topics (min artikel handlar om modebloggar från ett feministiskt perspektiv, hur mode då också blir mitt favoritämne vet jag inte). So, you gotta see this site: (en bloggadress till en svensk/dansk bloggare)(she is the prettiest girl ever)"
Det känns som det hela blev aningen mer surrealistiskt. En kollega kallade det hela mejlflirt. En annan kollega kallade det trakasseri. Jag vill bara få numret publicerat så att det är ur världen och jag kan lägga artikeln i min meritförteckning.
2 kommentarer:
Det var minsann en intressant tolkning av vad du håller på med. Det låter lite som om hon/han låtsas känna föräldrarna också. Du kan ju påpeka att Serge är död.
Jag tror jag skall hålla mig från att mejla tillbaka. Han känner säkert också Charlottes kusiner. De är säkert också vackra. Precis som småkusinerna. Han kan inte ha läst annat av min artikel än rubriken. Kanske lika bra.
Skicka en kommentar