12 maj 2010

lugn, bara lugn

Kladdkakan innehåller så mycket smör att det inte märks att den stått oskyddad flera dygn.

Ett förresten: Jag tror inte att man kan kalla det bloggtorka. Det där jag har just nu. Inte skrivkramp heller. Men det är så här: för några veckor sedan råkade jag på en typ på nätet. Vi delar bland annat film- och musiksmak, kommit fram till att vi delvis varit på samma konserter. De senaste veckorna har vi blivit mejlvänner, steget till att bli brevvänner är väldigt kort. Skickar flera mejl per vecka med musiklistor, de senaste filmerna vi sett och en hel massa annat. Har samma sätt att skriva. Tycker om att skriva. Delar sarkastisk dålig humor. Långt har det blivit. Upptäckt att vi inte bara bor på samma ort utan också är doktorander vid samma universitet, är uppväxta 17 kilometer från varandra. Vad vi vet aldrig träffats. Det är lustigt. När jag inte bloggar om världsväsentliga kladdkakor eller skriver jobbtext skriver jag musik/film/konsertnördiga mejl. Det är väldigt underhållande.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Tummen upp! Speciellt för sarkastisk humor! (Nu blev du allt förvånad va? ;))

när det börjar sa...

Jag trillar av stolen och sånt ;)