29 februari 2008

Pust och stånk

Jag är för gammal för att vakna krabulantisk en vardag. Jag har ett vagt minne av att jag tidigttidigt utan glasögon grävde fram två värktabletter från min påbörjade packning. Sedan slocknade jag. Måste ha vaknat i något skede. Insåg nyss att jag inte endast drömt att jag fått sms.

Sedan jobbade jag. Drack kaffe. Sa hejdå vi ses om två månader. Printade ut karta över Uppsala och skrev ner telefonnummer så att jag förhoppningsvis på måndag får min nyckel till mitt rum. Det har verkligen börjat sjunka in. Och med det också pirret.

Åt nyss sushi. Svor över att det inte fanns wasabi i förpackningen. Svor när jag upptäckte wasabin under den sista sushibiten. Svor när jag smetade ut all wasabi på sista biten och svalde. Den girige straffas direkt.

Nu ska jag inte göra annat än titta på Profiler. Många avsnitt Profiler. Och äta chips.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hehe, aj det blev en SÅN avslutning på torsdagen ;)
Hoppas krabbisen inte blev ett kontinuum :P
Resfeber?

när det börjar sa...

Inget kontinuum här inte. Förstår faktiskt inte alls hur det kunde sluta så illa när det började så bra.

Resfeber? Nope, bara fokusering på champagne av någon konstig anledning ;)