Idag när jag gick hemåt, över bron, tänkte jag på blogginlägg. Det är ofta på bron jag får idéer till inlägg, svar på frågor jag grubblat över, de bästa första meningarna i skönlitterära texter eller rubriker. Väl över bron, närmare busshållplatsen, konstaterade att det måste bero på att jag tänker bäst när jag går, att det är vid bron jag promenerat så pass länge att jag tömt huvudet på onödigheter och det viktigare fått plats i mitt medvetande. Jag minns att jag idag råkade ha nyckelknippan i handen eftersom jag upptäckt att högra jackfickan hade hål. Jag minns att jag kände mig extra nöjd just idag och just då. Jag öppnade ytterdörren och hittade ett födelsedagskort på tamburmattan. Jag skrattade.
Sedan fick jag ett samtal.
Jag hade orsak att gråta för någon redan vid jul. Nu fick jag en orsak till att gråta för någon annan. Det är orättvist. Och ingen idé längre att visa sig tuff genom att hålla tillbaka. Det blir en födelsedag om några dagar som jag minns av fel orsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar