En lustig sak hände mig idag.
Han sa: "Hej!"
"Hej", sa jag.
Men det är inte där det började. Det var redan tidigare det började. Jag steg ut från lägenheten. Helt som vanligt. Jag låste dörren. Helt som vanligt. Jag gick ner för trappan. Helt som vanligt. Nedanför trappan steg jag in i ett rosa cirkustält. Inte alls som vanligt.
"Sätt dig", kommenderade en cirkusdirektör. "Ta plats på stolen bredvid apan, katten, hästen och älgtjuren."
"Hej", sa älgtjuren. "Vi har väntat på dig."
"Hej", sa jag. "Förlåt att jag är sen."
Men nej. Jag har inte varit på cirkus. Jag kommer inte ens ihåg vad jag drömde förra natten. Mina föräldrar hälsade på idag. Min pappa saknade katterna. Han slog nytt rekord i barnsligt kattprat och kattgos. Vi åkte till Ikea. Jag handlade knappt något alls. Sedan drack vi kaffe hos mig och sedan åkte de hem. På kvällen satt jag mig för att omarbeta en text. Det gjorde jag. Sedan skrev jag flera sidor ny text. Det var en stor överraskning för mig. I över tre timmar skrev jag nya sidor till en prosatext.
Texten om cirkusen har inget att göra med min dag eller texten jag skrev i kväll. Den var en av mina handskrivna tisdagstexter, en snabb skrivövning. Här fick den fungera som en uppvärmning för att det var så svårt för mig att komma in i min bloggtext. Men nu är det inget problem mera. Nu har jag värmt upp mig så att jag kan fortsätta med att berätta att jag har också fört in min cykel i cykelskjulet, ätit köttbullar till middag, handlat mat och dammsugit lägenheten. Sådan lördag blev det den här gången. Gonatt, nu märker jag att mina meningar är obehagligt långa och jag låter mycket uttråkad. Jag är inte uttråkad.
Jag tog en fotopaus i skrivande när Knut satt i famnen. Det var första
gången han satt i famnen istället för på tangentbordet. Yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar