"För ett år sedan stod jag i snålblåst på Vasa torg i kjol och nyhandlade lila strumpbyxor. Workshoppade och lyssnade. Pratade och socialiserade. Åt mat och drack vin. Satt i hotellrum och tittade på allsång utanför. På tredje dagen åkte jag hem.
För två år sedan stod jag nere i en källare i Åbo och försökte undvika videokameran med tillhörande mikrofon. Delade ut broschyrer, pratade lite med en Jakobstadsbo samt en tant som är femtio år äldre än mig.
Imorgon åker jag till Helsingfors. Workshoppar och lyssnar. Pratar, äter och dricker. Sekreterar på styrelsemöte och försöker le på Kampens torg medan jag delar ut broschyrer. Kunde igår konstatera att de placerat oss närmast baja-majorna. Fördelar och nackdelar med allt."
I dag skall jag igen workshoppa, prata, lyssna, socialisera och gå på cocktailparty. Imorgon skall jag stå på Hansatorget i Åbo och le från tidig morgon, gå på styrelsemöte, avslutningsfest med middag.
Fjärde året i rad alltså. Börjar kännas som om jag kan det här.
7 kommentarer:
För ett år sen hade jag krapula. Det kommer jag plötsligt på när jag läser din text.
Jag minns också din krapula. Den var värre än min. Och om vi inte ska vara finkänsliga: den 28 oktober hade du också krapula, även om du visst hade ett lame excuse om överdos på jordgubbstårta. Yeah. Right.
Du får akta dig att så du inte förvandlas till Arne Weise bara. Ha det så kul och skicka ett vykort :)
Vet du vad jag kom att tänka på? Jo, att jag tror att jag aldrig besökt ÅA i Åbo, trots att jag studerat och jobbat vid ÅA i Vasa så länge och i flera repriser! Undrar om man borde ta sig till moderuniversitetet nån gång i sitt liv...
chris: Kul var det, trött blev man. Vykort i posten. Undrar var gränsen till Arne går? Vågar man nästa år ta sig till Vasa för en festival femte året i rad? Det kan vara svårt att hålla sig.
yvonne: Inte? Det borde ju du. Kanske det finns nått passande seminarium? Och samtidigt ta en kaffe med mig förstås :)
USCH! 28 oktober va värre. Ska aldrig må så dåligt igen. Int avsiktligt då. Det är int alls roligt att ensam ha krapula, tycker iaf jag...
Man ska aldrig säga aldrig...
Skicka en kommentar