människor

Vår bakgård är omgärdad med staket och en port som kräver nyckel eller portkod. Idag träffade jag på en äldre tant som stod villrådig på bakgården. Hon förklarade att hon haft skräp till roskiset och kom inte ut tillbaka till gatan. "Glömt nyckel och kod" frågade jag. "Nejdå", svarade hon. Hon hade fått stå en god stund utanför vår bakgård för att vänta på att någon öppnade porten in och nu hade hon redan börjat fundera om hon skulle vara tvungen att klättra över staketet för att komma ut. "Det är nog tråkigt när allt fler hus är inhägnade, vart är världen på väg", tillade hon efter att hon tackat mig efter att jag släppt ut henne. Ja, vart är världen riktigt påväg? Vårt hus har sluppit de tidigare bänkfesterna på vår bakgård, men istället får man väl se tanter klättra över staketet för att använda vårt roskis, när skräpkorgen utanför R-kiosken i samma hus tydligen är för liten.