25 augusti 2013

Att gå ut och leva på riktigt, med mera.

Jag såg på Pixel idag via areena. Trodde inte att jag hörde rätt. Sedan blev det värre, och så blev det värre och till sist blev det så tokigt att jag slutade titta.

I programmet ingick en intervju med en person som gjort ett spel om Snowden. Efter intervjusnutten pratade programledarna lite om spelet. Brunow sade först rätt okej saker, men så säger Lehtola:
- Men killar som sitter nätterna igenom och spelar de här dataspelen tillsammans, jag förstår inte riktigt vad de är ute efter. De tror att de blir starka via de här spelen men ändå möter de inte världen på riktigt. Att det är själens maraton men ändå så tror jag att det finns en lathet i att inte på riktigt gå ut och leva.

Varpå Brunow: 
- Själens maraton låter bra. Jag tänker att om man gjorde ett sånt här spel om Julian Assange så skulle det hända mycket annat också än usb... stickor skulle då ragga upp svenska flickor kanske.

Och Lehtola avrundar med: 
- Kanske det skulle vara intressantare.

Alltså på riktigt. På riktigt! Om kursen Internet Culture and Gender, som jag undervisar, inte till stor del avläggs av utbytesstudenter så skulle jag ha klippet som ett diskussionunderlag. Bara killar som spelar? På nätterna? Tror de att de blir starka? Möter de inte världen? Lata? Från usb-stickor till ragga? Och som pricken på i:et eller spiken i kistan: det är intressantare om raggande av flickor ingick?

3 kommentarer:

minna Lindeb sa...

Pixel är ett pensionärsprogram.
Jag skulle kanske inte ens ha förstått att reagera...
Huj, så tiden skenar förbi oss stofiler. Borde man uppdatera dem?
Jag slutade titta, även om jag är stofil, då programvärdarna och värdinnorna på fullaste allvar betraktade varandras skyddsänglar i studion. Änglarna var förstås klädda i vackra vita juvelbeprydda dräkter och de var S E X meter höga män. Vackra, vältränade.
Jo. Just det.

Mia Skrifver sa...

Håller med Minna. Pixel är ett pensionärsprogram. Det besvärliga är att pensionärerna kommer att tro på det där.

Men du, vi kan väl inkludera den där snutten i mediekursen?

när det börjar sa...

Jenny: Ungefär så ja.

Minna: Men äsch. Dit for mina planer att bli högkulturell pensinär. Får vänta lite till. Och jag vågar påstå, utan att blinka, att du inte är stofil. Trots Trini Lopez.

Mia: Ja! Den kursen hade jag nästan glömt. Ska se om det går att spara på nått sätt.