Mina perspektiv är helt snedvridna.
Ännu i morse var jag arg för att jag inte orkade jobba mer än sju timmar igår. Jag tyckte inte att jag fått något gjort för att jag inte gjort mer än att skriva en sex sidor lång sammanfattning av hela jäkla avhandlingen. Jag fattade inte hur mycket det var. I dag är jag frustrerad för att det redan är fredag. Att vara arg på lördag och söndag är inte klokt. Jag är inte klok. Lördag och söndag kan inte rå för det. Lördag och söndag är bra. På lördag och söndag ska jag vara ledig, grillfesta på landet.
Helt enkelspråkigt är det just nu. Det är avhandling hit och avhandling dit. Det är bara avhandling. Folk som inte själv varit med om det måste tro att jag flippat. Folk som varit med om det själv, tror förmodligen också att jag flippat. Men ganska stolt är jag över att jag gick tidigare från jobbet i onsdags, drack cider, satt ute, i alla fall ibland tänkte på annat än avhandling. Sedan somnade jag på soffan, vinglade till sängs och vaknade sju. För att jag tänkte att jag igen har en dag då jag kan nästan göra den förhandsgranskningsklar.
Och min hud har blivit finnig. Jag som inte ens var finnig som tonåring. Jag borde till frissan. Mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Jag tycker att jag är ganska lugn, men när kollegor återvänder från semestern och frågar hur det går, blir jag hysterisk och viftar med händerna i luften för att visa hur det går. Jag har redan börjat ha mardrömmar om disputationen.
Men nu går jag ut. Handla mat, gå på stan, vila så att jag överhuvudtaget orkat köra till den där landsbygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar